Gud måste vara begränsad
När jag pratade med min vän Titti Spaltro om lidandets problem, kom hon med en fyndig idé; tänk om det är andliga naturlagar som hindrar Gud från att gripa in i många sammanhang. Att Gud skulle på nåt sätt vara begränsad av sina himmelska naturlagar som finns i himlen, som är en verklig, materiell värld med egna naturlagar, Uppståndelsens värld.
Om vi inte förutsätter att Gud är begränsad, kommer vi ingen vart i teodicéproblemets lösning. Då blir svaret på teodicéproblemet att antingen kan Gud göra allt som går att göra, vilket han uppenbarligen inte gör, eller så är Gud ond på nåt vis, eftersom han kan göra gott men inte gör det. Men antar vi att Gud är begränsad till sina himmelska naturlagar, kommer vi ur denna knipa. Eftersom jag inte har upptäckt att Gud skulle vara ond (tänk på alla nära döden-upplevelser där folk möter ett ljus som är oerhört kärleksfullt och älskar med villkorslös kärlek), snarare har jag märkt att vi lever i en fallen värld, så är teorin att Gud skulle vara begränsad på något sätt, den lösning som ligger mig närmast till hands. Titti sa också att eftersom vi är Guds avbilder och är begränsade, är också Gud, vår urbild, begränsad. Vi måste göra upp med Guds allmakt, lite som prästen och hovpredikanten Ludvig Jönsson (1923-1985) gjorde när han skrev boken "Uppgörelse med allmakten och döden"(1978). Guds allmakt är inte förenbar med hans godhet, annars skulle vi inte se sånt massivt lidande som det finns på vår planet idag. Kanske var människan Guds misstag, ett sorgebarn, som p.g.a. det är hans ögonsten som han försöker upprätta, men inte kan helt och med alla förrän tiden är mogen för det. Och kanske är Gud så god, att de meningslösa lidandena i människolivet sätts i en kompost där de blir till näringsrik jord för nytt liv, så att allt lidande tjänar till det goda för människan, på ett sätt som är omöjligt att lista ut. "Allt tjänar", som Strindberg sa, är i själva verket kärnan i Bibelns lösning på teodicéproblemet. Vi förstår intet av det, men när vi står där, framme i himlen, får vi veta den stora bilden, helhetssammanhanget, och vi kan "förlåta Gud" för att han inte gjorde mer mirakel i vårt liv och i andras liv. Försonas med Guds begränsningar. Jag tror dock Gud gör så mycket mirakel han kan, så mycket gott han kan, räkna bara miraklen i ditt liv så ska du se att saker händer. Men i lidandets stund har vi tendensen att glömma alla Guds välgärningar i våra liv, vi ser bara världen genom depressionens glasögon. Gud är som frånvarande. Men i sådana stunder, läs böcker om mirakel Gud har gjort för människor, och du skall tröstas. Snart är det din tur. Gud måste vara god, så mycket gott gör han i världen. Det är människorna som är onda, men ordet ond är inte rätta ordet här. Jag tror inte på ondskans existens. "Ondska" är svaghet och kunskapsbrist. Som en naturkatastrof, för att tala med filosofen Derk Pereboom.
Men jag har också tänkt på att det finns en ekologisk förklaring till varför vi ser relativt lite av mirakel i vår vardag. En ekologisk andlig naturlag, kan man säga, som begränsar Gud i hans handlande. Hur ska det gå med naturen om Gud hela tiden kelar med sitt sorgebarn människan? Sjukdomar och lidande lägger nämligen lock på människans destruktiva krafter som förstör miljön och plågar djur. Hur skulle det se ut med överbefolkningen på jorden om Gud bara gjorde oss till viljes hela tiden? Och ingen dog i förtid av sjukdomar och krig? Om alla fick barn som ville ha det? Det skulle bli en ohygglig överbefolkning på jorden, som skulle förstöra naturen på kort tid. Gud ser inte till personen, han har inga speciella kelgrisar på jorden. Han helar människor och djur på lika villkor. Vi är ju lika mycket värda som djur och växter, ja allt levande. Så länge vi lever i denna fallna värld behövs lidandet alltså för att upprätthålla den ekologiska balansen i naturen, att vi människor är sjuka och svaga är en fördel för djur och växter, för då får de vara lite mer i fred för vår rovdrift. Gud måste se till att vi människor inte blir för framgångsrika, om han ska klara av att ge oss den tid vi behöver för att mogna för och bli beredd på hans väldiga skörd i Jesu uppståndelse och alltings återställelse. Gud har en perfekt plan, men han är begränsad av ekologiska frågor och andra av hans himmelska naturlagar. Han kan t.ex. inte göra onda gärningar. De himmelska naturlagarna tillåter det ej. Så han är inte allsmäktig. Han gör vad som är kärleksfullt mot alla, kalla det kärlekens "allmakt", och då får han inte glömma insekter och bin i sin gudomliga ekvation. Ingen varelse eller växt glöms bort i den ekvationen. Det är mycket Gud behöver ta hänsyn till när han skall göra gott mot människan. Han får då inte glömma naturen. Ekoteologin är viktig för teodicéproblemets lösning,
