Forest Man

Lars Larsen's blog

Naturväsendenas återkomst. Följetongsroman av Lars Larsen. Kapitel 13

Publicerad 2022-04-22 11:18:55 i God, God's providence, Hell, My novel "Naturväsendenas återkomst", Nature spirits, Psychiatry and psychology, Salvation, Satan, the demiurg and demons, Sin,

Nästa natt hände det något underligt. Ingen Larelei dök upp, istället hände något annat. Jag blev frälst. Frälst till kristendomen. Och jag som trodde jag hade varit det förr. Nu insåg jag att jag hade varit en hedning, en hedning, i trettiosju år, inget annat. 
 
Hur hände det? Jo, jag blev besviken över att ingen Larelei dök upp, och återvände hem. Hela den natten låg jag vaken. Då var det som om mina andliga ögon öppnades, och jag såg mitt liv, från början till slut, som i ett enda sammanhang. Jag förstod plötsligt allt som hade hänt mig. Alla fel jag gjort. Jag såg kopplingen mellan allt. Och jag förstod att jag inte var frälst, att mitt liv inte dög i Guds ögon för att jag skulle kunna kalla mig frälst. 
 
Då föll jag ner i helvetet. Inte bokstavligen. En helvetets eld började brinna i mig, och jag insåg att jag var evigt förlorad. Jag hade gjort dödssynden, trodde jag. Nu var allt hopp ute. 
 
Så snart man fick lov, då klockan var 6.00, smög jag mig till nattpersonalen på boendet, och klagade min nöd. "Snälla", sa jag, "det finns väl inget evigt helvete". "Nej, det är bara vanföreställningar", blev svaret. "Är du säker på det", frågade jag. "Ja". "Ja men hur ska jag veta det?". "Det vet jag inte". "Men snälla, det finns väl inget evigt helvete?"
 
Sådär höll jag på, länge. Tills personalen tröttnade och bad mig sätta mig framför TV:n. "Älta inte de där tankarna nu, tänk på något annat", sa de. Jag gjorde som de sa. 
 
Men jag fick ingen ro. Jag gick fram och tillbaka i matsalen, rastlös. Jag grep efter en livlina, tappade den. Grep igen, tappade den. Fanns det hopp? Jag hoppades att det fanns hopp. 
 
Så gick jag och lade mig i min säng igen, i min lägenhet. Då var det som om djävlars andar talade i min skalle, försökte samtala med mig, och få mig med i samtalet. Det var några sliskiga röster, som talade snusk och försökte förleda mig. Jag stod emot dem, och vägrade ligga i sängen och höra på dem. Så jag gick till nattpersonalen igen och tiggde om uppmärksamhet. Jaja, de hade lite tid att höra på mig igen. Jag talade om mina röster i huvudet. 
 
"Leif, nu tar du dig samman och gör upp en handlingsplan," sa personalen. "Du får inte hänge dig åt din fantasi mera. Lös korsord, se på TV, lägg pussel, färglägg, vad som helst. Men du måste skärpa dig. Börja med att raka dig."
 
Jag lydde. Jag hade ju ett ordentligt skägg, rött. Jag fick en rakhyvel av personalen, men något raklödder hade de inte. Det fick duga. 
 
Jag slarvade med rakningen, och det blödde. Jag hade inte tålamod, och inget raklödder. Jag stod länge framför spegeln och torkade blod. Jag måste hålla ut, tänkte jag, ingen får se mitt blod. Det är inte anständigt. 
 
Efter ett tags blodtorkning började jag vagga kroppen fram och tillbaka. Eller var det jag som gjorde det? Det kändes snarare som om Gud gjorde det. Gud vaggade mig i sina armar. Och så spelades det upp en låt i min skalle, igen och igen. Det var den isländska popstjärnan Björks låt vars huvudbudskap låter såhär: "Meant to go astray". Då kändes det som om det var Gud som sjöng Björks låt för mig medan han vaggade mig i sina armar. Men jag kände inga stora känslor. Dock, där och då fick jag en ny vilja, en vilja att följa Bibeln, Jesus och mina överordnade. Och i samma stund fick jag en ny identitet. Gud gav mig ett nytt namn, som skulle beteckna denna nya identitet. Det namnet var Kenneth Blomster. Det bara kom till mig, från himlen. Jag ska heta Kenneth Blomster. 
 
Vad betöd det där med "meant to go astray"? Jag vet inte. Jag vet inte den dag idag. Guds rådslut är ett mysterium, hans utväljelse likaså. Det skall man inte grubbla över. Men det var mycket tröstande ord för mig. Det bästa jag kunde höra i min situation. 
 
När jag var färdig med blodtorkningen, gick jag ut ur toaletten, och raka vägen till personalen, och bad om ett A4-papper. På det skrev jag ett protokoll över min frälsningsupplevelse, och ett handlingsprogram för framtiden. Vad ska mina rutiner vara varje dag. Vad ska jag sluta med (det blev en lång lista), vad är mina mål. 
 
Jag var frälst. Kan jag fortsätta träffa naturväsen nu? Hör inte de till hedendomen? De är väl inte frälsta? Detta skall jag fråga pastorn i min församling. Ty nu har jag hittat en församling. Intill dess får ni nöja er med att vänta på nästa kapitel. Ty jag vågar inte träffa naturväsen som frälst. Inte än. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lars Larsen

Born 1984 in Finland. Norwegian, lives in Stockholm, Sweden. Poet, ecotheologian and ecophilosopher (though not an academic such in both cases, although he studied theology for almost three years at Åbo Academy University), is also called "The monk" ("munken", he is monk in a self-founded monastery order, "Den Heliga Naturens Orden", "The Order of the Holy Nature"), he calls himself "Forest Man Snailson" (Skogsmannen Snigelson) because of certain strong ties to Nature and the animals, founded among other things through many years of homelessness living in tent, cot, cave and several huts in the Flaten Nature Reserve, the Nacka Reserve and "Kaknästornsskogen" outside of Stockholm. He debuted as a poet in 2007 with "Över floden mig" ("Across the river of me"), published by himself, he has also published an ecotheological work, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst" (Animalistic theology. The return of paradise") on Titel förlag 2010. He has published the poem collection "Naturens återkomst" (The return of Nature) on Fri Press förlag 2018 together with Titti Spaltro, his ex-girlfriend. Lars's professions are two, cleaner and painter (buildings). Before he was homeless, but right now he lives in Attendo Herrgårdsvägen, a psychiatric group home for mental patients in Danderyd, Stockholm. His adress is: Herrgårdsvägen 25, 18239 Danderyd, Sverige. One can reach him in the comments section on this blog. His texts on this blog are without copyright, belonging to "Public Domain". He is the author of the texts, if no one is mentioned.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela