Då vetenskapen tog sig an det övernaturliga. Den store kemisten William Crookes' undersökningar av det paranormala. Del 6
(del 5 av serien är här)
Utdrag från H. Björkes bok "Spiritismen och de nyaste psykiska fenomenen" 1922, början av boken. Följande är från kapitlet "Sir William Crookes gör överraskande experiment":
Experimenten fortsattes oförtrutet med den minutiösaste vaksamhet. Bl.a. studerade Crookes telekinesien, d.v.s. tunga kroppars fortsättande i rörelse utan att de äro i beröring med någon människa. Mr Crookes egen stol beskrev vid ett tillfälle en cirkel. En annan gång kom en stol långsamt fram från ett avlägset hörn av rummet, vilket konstaterades av alla de närvarande. Vid ett annat tillfälle kom en vilstol ända fram "till den plats där vi sutto, och återvände på min tillsägelse långsamt ett stycke av omkring 3 fots längd. Under tre på varandra följande aftnar rörde sig ett litet bord långsamt genom rummet under förhållanden, som jag enkom ordnat på förhand för att gendriva varje invändning, som man skulle kunna göra mot detta faktum. Flera gånger upprepades hos mig ett experiment, som Det Dialektiska Sällskapets kommitté ansåg avgörande, nämligen att ett tungt bord i full belysning rörde sig, medan stolsryggarna voro vända emot bordet och var och en av deltagarna låg på knä på sin stol och höll sina händer stödda på stolsryggen, men alls icke vidrörde bordet. En gång inträffade denna företeelse, medan jag gick omkring för att efterse, huru var och en var placerad."
Vid en annan seans (den 21 juni 1871) började plötsligt en linjal, som låg på bordet framför Home, att få liv. "Den reste sig på ena ändan 8 tum högt. (Linjalen hade dimensionerna 23 1/4 x 1 1/2 x 3/8 tum.) Därefter lyftes den andra ändan 5 tum högt och linjalen flöt omkring i luften under mera än en minut. Den vaggade sakta alldeles som ett stycke trä, som gungar upp och ned på små böljor. Den sjönk sedan sakta till bordet igen med den ena ändan före den andra.
Medan vi ännu talade om denna underbara yttring av den okända kraften, började linjalen röra på sig igen på ett liknande sätt som nyss. Nu hade den första överraskningen lagt sig, och vi voro istånd att mera noggrant iakttaga förhållandena. Home satt åtminstone tre fot ifrån linjalen. Han gjorde av allt att döma ej en enda rörelse. Hans händer höllos av mrs Walter Crookes och mrs William Crookes. Fötterna kunde ingenting företaga, emedan den stora korg, som vi nyss omnämnt i samband med harmonikan, stod under bordet. De voro f.ö. fullt synliga."
Mr Frank Podmore nämner just detta experiment såsom synnerligen misstänkt. Man hade efter försök med viktapparaten placerat sig omkring bordet, då plötsligt budskapet kom: "Alla händer från bordet! Alla händer i kedja!" Just det att ingen fick ha händerna på bordet och att alla deltagarna skulle hålla varandra i hand, gjorde att linjalen, som så oförmodat blev benådad med liv, undgick all närmare undersökning, och Podmore låter förmoda, att Home utförde konststycket helt rätt och slätt med tillhjälp av ett tunt snöre, en tråd eller ett hår. Man måste giva Podmore rätt i att förklaringen kan vara möjlig i detta fallet, fast nog är det svårt att inse, varför Home ej behövde göra en enda rörelse och vidare: här var det endast ett föremål, som lyftes, men vid andra tillfällen, där det är fråga om flera saker, som samtidigt visa levande egenskaper, hur är det då möjligt att utföra konststycket utan att trådarna snos om varandra eller upptäckas på annat sätt? Mr Podmore inser även detta och ställer frågan öppen, om fenomenet i fråga var fusk eller ej.
