Naturväsendenas återkomst. Följetongsroman av Lars Larsen. Kapitel 5
Nu skall jag berätta lite om mina skakningar, som är den främsta orsaken till att jag vill dö. Jag har haft dom nu i fjorton år. Jag trodde de kom av medicinerna jag äter, men de gick inte bort när jag slutade med min medicinering på våren 2034. Jag blev mäkta besviken och deprimerad genom denna vetskap. Jag tror medicinerna har utlöst besväret, men något i min hjärna har blivit obotligt skadat av medicinerna.
Jag skakar lite hela tiden, ibland mer, ibland mindre, men ibland får jag skakningsattacker som är så tunga att bära att jag funderar på att ta livet av mig. Jag har blivit anbefallen att äta lugnande medicin, men när jag gör det får jag värre skakningar nästa dag, de skakningarna som jag får på daglig basis, blir värre då. Så jag tar inte några lugnande mediciner. Jag rider istället skakningarna ut genom att göra akupunktur på mig själv, det som kallas EFT, akupunktur utan nålar. Det brukar hjälpa, men det hjälper inte alltid. Jag kör också andningsövningar med djupandning. Kombinationen av akupunktur utan nålar och djupandning brukar hjälpa till sist.
Jag får numera skakningsattacker ungefär var fjärde dag, men ibland kan det komma en gång varje dag flera dagar i sträck. Det kan uppstå av vad som helst, mestadels kommer det när jag ansträngt mig lite grann. Så jag vågar inte anstränga mig nästan något alls, vågar knappt städa lägenheten, av rädsla för skakningsattackerna. Jag lever i ständig rädsla för skakningsattackerna. Hela mitt liv har kretsat kring dem, jag planerar allt så att chanserna för skakningsattacker minimeras. Då blir mitt liv ganska begränsat. Jag kan inte göra nästan nånting. Cykla kan jag knappt, blir jag varm brukar skakningsattackerna komma. Gå kan jag inte p.g.a. min brutna fot, som ännu inte har blivit bra. Ja, jag lever ett väldigt stilla liv, där jag läser mest. Läser romaner och kristen litteratur, mest teologi. Jag ligger i sängen och läser för det mesta. Sängen är min trygga plats i tillvaron, där jag mest kan värja mig mot skakningsattackerna.
Jag läser allt jag kommer över om Jesu uppståndelse. Detta tema är något av det som fascinerar mig mest. Det hela är som ett löfte om att jag ska få komma till himlen. Därför vill jag veta allt om det för att försäkra mig om att det håller. Jag tror på Jesu bokstavliga uppståndelse, att graven var tom och att Jesu kropp blev förvandlad till en härlighetskropp, en uppståndelsekropp, som kunde visa sig var och hur den ville. Här har jag funnit min ankargrund, något som gör att jag ser döden som en slutlig seger. Och här har vi orsaken till att jag inte är rädd för självmordet, att självmordet lockar så mycket. Vore det inte för min tro på livet efter döden, som jag anser har blivit bevisad av vetenskapsmannen, kemisten William Crookes på 1800-talet, så tror jag inte jag hade tänkt så mycket på självmordet. Nu tror jag att något bättre väntar efter döden, ja själva himlen väntar.
Under mina studier av Jesu uppståndelse har jag lagt märke till att samma argument återkommer i varje bok. Det hela börjar bli lite slitet. Finns det inga nya insikter? Varför måste alla härma varann? Jag har samlat de tyngsta argumenten i en liten skrift som heter "Bevis för Jesu uppståndelse", som finns att läsa på nätet, och där har jag över fyrtio bevis. Jag anser att Jesu uppståndelse som historiskt faktum är bevisat på ett bättre sätt än någon annan historisk händelse i historien. Bevisen är massiva, ja verkligt massiva. Det säger något att jag kunde samla över fyrtio bevis.
Jesu uppståndelse är ett löfte, som jag sa, det är ett löfte som lovar mer än "liv efter döden". Den lovar själva kroppens uppståndelse på den yttersta dagen. Vi skall alla bli som Jesus efter påsken, på den yttersta dagen. Alla. Vi ska ha med våra kroppar i frälsningen, och det har jag sinne för, som ekoteolog med en beundran för materien, för det jordade. Jorden skall dö och uppstå, och vi skall uppstå med Moder Jord. Det är en ekoteologisk insikt som jag har slutit mig till utifrån Jesu uppståndelse. Man kan bara fantisera hur det kommer att bli, men den här boken skriver jag för att ge läsaren en aning om hur det skulle kunna gå till. Det är en realistisk fantasi från verkligheten som försöker agera motfantasi mot de kristna fundamentalisternas ofta brutala bilder av Jesu återkomst. Jag säger fantasi, men vad jag har upplevt under det här året, har gett fantasin liv och jordad smak. Jag har fått löften av vissa naturväsen om hur Jesu återkomst skall gå till, och när det sker, skall jag låta någon som har tillgång till penna eller dator avsluta den här boken med något mer än en fantasi, med en beskrivning av hur det gick till, som sedan skall tas upp i Nya Jerusalems domedagsbibliotek. Så går min plan för den här boken. Men låt mig först skriva om upptrappningen till Jesu återkomst, det jag har upplevt under det gångna året, som jag tror många andra kan vittna om, men som aldrig blir offentligt, för massmedia tror varken på naturväsen eller Jesu återkomst, "till the bitter end". En gång skall de dock tro, och det skall stå i tidningar, men då är vi redan på den nya jorden, i det Nya Jerusalem, där det säkerligen finns tidningar, men som jag inte har någon aning om, ty jag har inte frågat naturväsendena om detta.
Ni skall få veta mer om mitt möte med naturväsen efter hand i boken, men nu har jag skrivit lite annat för att utmåla den miljö i vilket "uppenbarelserna" skedde. Och som sagt, tror jag att jag snart skall dö av svält, så detta blir mitt testamente till världen, där jag avslöjar mina innersta hemligheter, utan rädsla. I denna bok skall allt sägas, ingenting skall döljas. För censurerar man mig, gör det inget, boken skall ändå publiceras i Uppståndelsen på den nya jorden, i Nya Jerusalems boktryckerier och på deras förlag.
Ja, jag längtar nu innerligen efter min död, jag räknar dagarna, jag tror man kan vara fyrtio dagar utan mat innan man dör, om man bara dricker vatten. Så jag räknar till fyrtio dagar. Det är inte länge när man har så ljuvliga saker att se fram emot som jag har. Lidandets eviga slut och Jesu återkomst efter att jag har dött. Ja, jag tror verkligen vi är nära nu, trots att jag har profeterat fel så många gånger. Orsaken till att jag tror vi är nära, är att Babylon, civilisationen, har fallit, samt naturväsendenas löften till mig. Jag skall i denna bok beskriva hur naturväsen tog kontakt med mig, och hur de förberedde mig för Jesu snara återkomst. Jag är säker på att jag inte är ensam om detta, och sanningen att säga, finns det en profet i pingstkyrkan i Sverige som heter Anders Gärdeborn, som har förutsagt att Jesu återkomst skall ske 1.10. 2036. Det sammanfaller nästan helt med mitt första förslag på datumet då jag tror att jag troligen dör, alltså 1.12. 2036. Jag hade ju två förslag, den andra var 1.1.2036.
Jag tror alltså att jag dör innan Jesus återkommer, för jag tror på Anders Gärdeborns profetia, så lärd är han. Men det gör ingenting, jag kommer att rida med Jesus och änglarna på vita hästar över Jerusalem ändå. Jag missar bara uppryckandet av dom trogna, som skall ske i samma stund Jesus återkommer med en lång och stark basunstöt. Naturväsendena har försäkrat mig om detta.
