Vers 13: "Var därför beredda att bryta upp, och håll er vakna. Sätt allt ert hopp till den nåd som kommer er till del när Jesus Kristus uppenbaras."
Kommentar: Jesus skulle ha kunnat komma tillbaka på aposteln Petrus tid, därför säger han såhär. I varje generation sedan dess skulle han ha kunnat komma. Idag kan han komma. Är du redo om han kommer idag? Väntar du då på hans ankomst? Gläds du åt den? Rannsaka dig. Om du väntar, är du vaken.
Jesus kommer som en tjuv om natten. Han kommer inte när du har tänkt det. Han lyder inte dina bud och dina datum för hans ankomst.
I Jesu återkomst är vi helt beroende av Guds barmhärtighet för att bli uppryckta med brudeskaran, ty vi har orena läppar, talar ett orent språk, och vår livsklädnad är besmittad och behöver renas i Jesu blod för att passa i himlen. Vi behöver alla bada i Livets Flod för att glömma alla fruktansvärda minnen och stygga ord, tvångstankar och andemakter och allt som babylonciviliserat är. Livets Flod är Jesu dyra blod, Jesu hjärteblod, hans barmhärtighets offerdöd, och det är sist och slutligen den som släpper oss in i himlen, trots att vi nådde mannens mogenhet i Kristus. Vi skall dömas efter våra gärningar, ja, men ingenting är tillräckligt för att få gå in i det Allraheligaste utom att gå med Lammets blod och stänka det på Förbundsarken. Inte ens översteprästen kunde gå in där i eget namn, han gick in i offerlammets namn, i skydd av offerlammets blod.
Sätt ditt hopp till detta dyra, rena blod på Uppståndelsens dag, inte till din egen rättfärdighet. Det kan du bäst om du har ett rent och ärligt hjärta som har gjort upp sina synder med Gud och har frid med Gud. Inte ett sprucket kärl, utan ett helt och bevarat kärl vittnar bäst om Guds ljus, släpper bäst Guds ljus in och ut. Men ljuset är ett korsfärst ljus, ett fördolt ljus, inte denna världens glans och prakt. Det är inte ditt, utan kommer från Jesu blod.
Vers 14: "Ni är lydnadens barn, låt er inte styras av de begär som behärskade er medan ni ännu var okunniga."
Kommentar: Barn av Jesu lydnad är vi. När vi får Jesu Ande i oss, älskar vi att lyda Gud och det goda. Då är det Jesu Ande som styr oss, inte våra egna begär, må de vara köttsliga eller andliga. Även de andliga begären måste offras, t.ex. begäret efter att bli döpt med Anden, ja bönens Ande, så man ber dag och natt, naturligt. Njutningen däri måste också offras till Gud, såsom Abraham offrade Isak. Man får då tillbaka något högre, nämligen att inte vår vilja sker, vare den aldrig så andlig, utan att Guds vilja sker.