Forest Man

Emanuel Swedenborg (1688-1772) är bredvid Carl Linné den mest kända svensken internationellt. Han var en vetenskapsman, som lämnade sin vetenskapliga karriär för att ägna sig åt ett jättelikt mystiskt, teosofiskt skriftställarskap, inspirerad av hans syner och samtal med andevärlden. Han hade gåvan att umgås med andar och änglar, fritt, varje dag under tjugosju år. Han är nog världens mest kände andeskådare. Hans universalism är mindre känd (han kan här uppfattas vara delvis motsägelsefull), men desto tydligare i de få ställen i hans skrifter, där han berör ämnet. Nästan alla Swedenborgs universalistiska yttranden kommer från hans Andliga Dagbok, och är daterade tidigare än Swedenborgs huvudverk "Arcana Coelestia" och "Himlen och helvetet". Detta har fått de ortodoxa Swedenborgianerna att tro att Swedenborg bytte mening beträffande helvetets evighet under sitt liv, och att det är den sene Swedenborgs mening häri som är giltig. Detta behöver dock inte vara fallet, ty Swedenborg skrev så gott som allt han skrev på latin, och det latinska ordet för evighet som han använde, "aeternitas", betydde på Augustinus tid både "tidsålderlig" eller "eonisk", och "evig". (Följande har jag från Online Etymology Dictionary:) Det latinska ordet "aeternitas" härstammar från latinets "aeviternus" "av stor ålder" och från "aevum", "tidsålder". Det kan mycket väl hända att Swedenborg, som var väl hemmastadd i antikens latin, använde ordet "aeternitas" och "aeternus" ("evig", det har än idag enligt vår etymologiska ordbok dubbelbetydelsen av tidsålderlig och evig. Här är en ytterligare bekräftelse på det) i denna av de antika betydelserna, dvs. tidsålder/tidsålderlig).

I det här kapitlet ska jag citera de viktigaste universalistiska texterna i hans skrifter. Men först till en lärd och respekterad gammal kyrkohistorikers mening i frågan:

C.A.Comelius skriver i sin kyrkohistoria (1890, del 7, s. 105) ”Ingen bliver dock (enligt Swedenborg) för all evighet en fördömd ande. Äfven helvetesstraffen avse förbättring, och en alltings återställelse är att vänta, ty ”allt hos Herren,” säger Swedenborg, ”är godt, är ändamål, ja ett godt ändamål, men evigt plågande har icke något ändamål.”

Sedan till Spiritual Diary. Jag översätter inte texterna, så att jag kommer så nära det latinska originalet som möjligt. Vi börjar med första volymen, paragraf 228: 

"I was let down to the unhappy in hell, that I might perceive their state, and hence announce to the world that there is a hell, especially to the unbelievers, not only that there is a hell, but also what the state of those is who are there, this state, indeed, I cannot sufficiently describe I - heard lamentations of this land: "OGod", " O God!", "Jesus Christ, have mercy", "Jesus Christ, have mercy", and this for some time, to which I, at first, directed my attention, but afterwaids when I was in hell, and, indeed, as to the body, such as I have now, one of those miserable wretches was permitted to speak with me, the conversation lasted for some time, but I cannot relate the things which occurred, this I can only state now, that they complained of those spirits who were free, or at large, or those furies who still are permitted to dwell in the ultimate heaven, stating that it is such spirits who desire to torment them, for then cupidity is to torment men, and also spirits, whoever they may be - to suffer ineffable torments, but it was permitted me to relieve or console them with a certain degree of hope, so that they should not entirely despair. For they said they believed the torment would be eternal They were relieved or consoled by saying that God Messiah is merciful, and that in His Word we read that the “prisoners wall be sent forth from the pit” (Zech ix 11), it was told them that the pit signifies hell, which I heard confirmed from above. These things were stated to them that they might receive some consolation, which, they said, they did then feel. But what is still more wonderful, and what I can attest as worthy of belief, because it is true, is, that God Messiah, being moved with inmost mercy, appeared out of heaven unto these spirits, and, indeed, as was told me, in glory, I could also discern it, but not so manifestly as those unhappy spirits, from which appearance they confessed that they received great consolation. I am now informed that the angels also consoled them, and that they would continue to console them. Moreover, I desire to state this fact, for I know it to be true, because I have peiceived it, that many of them have been raised from hell and torments into heaven, where they now live, and that it appeared to a certain one, who had been in the geatest torment, as though God Messiah embraced and kissed him [See Luke xv 20] Afterwards several were delivered from hell, and raised up into heaven. In the night between the 29th and 30th of October, 1747."

(Fån Emanuel Swedenborg: Spiritual diary, vol 1, paragraf 228)

 

"244. It is a heavenly arcanum, concerning which I have sometimes been instructed, that those who are bound in the pit, or vastated, concerning whom the prophets so often speak, are not delivered hence before the punishment or vastation is consummated, when the deliverance is compared to a travailing woman, especially in this, that there is a certain necessity which can no longer be resisted, which is urgent that they come forth, and thus that they be delivered from bondage, and established in liberty."

(Från Emanuel Swedenborg: Spiritual diary, vol 1, paragraf 244)

 

"261. Certain of those who are bound, or prisoners in the pit are not delivered before they come to the last degree of despair, that is, when they have paid the " uttermost farthing” [See Matt. v. 26 ] This also is called the pain of travailing woman, and to come to the birth."

(Från Emanuel Swedenborg: Spiritual diary, vol 1, paragraf 261)

 

"286. Moreover, I was afterwards told from heaven that such are there (as have so very little of [the human principle] left that they remain there for centuries, some having been there already twenty centuries. There are, however, none of those there who perished in the time of the Flood,) but they have been brought out of that dreadfully infernal tune, and there are those who have been created anew.

286} Afterwards that devil wondered that I, when I rose from bed, should live upon the earth, these things were seen by me in full wakefulness, and at the same tune in vivid thought, together with speech, so that it is a pure truth. 1747, Dec 1."

(Från Emanuel Swedenborg: Spiritual diary, vol 1, paragraf 286)

 

"1497. According, into such a dungeon are such spirits consigned, where they appear to each other as so many serpents, of the kind called dragons, and there they live , in direful phantasies, they cannot, indeed, hurt one another, but are, as it were, divested of rationality, thus resembling such monsters. There they remain for centuries, until their former life is altered, for as the delights of their life consisted in revenge, these delights cannot be extinguished but with such life, wherefore they remain in that state until they no longer know that they had been men. Thus their former life, although still it remains, and they are enabled, by a superadded gift [of the Lord], to alter their life [1218] , which ability so long as they can be preserved, they can be continued amongst certain classes of spirits, but of what quality they then approve themselves has not yet been granted me to know. 1748, March 18."

(Från Emanuel Swedenborg: Spiritual diary, vol 1, paragraf 1497)

 

"1844. ...for it would be unreasonable to suppose that the lord would permit any one to be punished in hell, much less to eternity, for (the sins of) a short life, especially as each one considered his principles to be true, and was thus fixed in his persuasion. It is not to be thought therefore that the Lord would suffer any one to be punished, much less without intermission for ever, except with a view to reformation, as whatever is from the Lord is good, and for a good end, but eternal punishment could have no (such) end."

 (Från Emanuel Swedenborg: Spiritual diary, vol 1, paragraf 1844)

 

"2826 .
Det var ett tal i himlen angående helvetet och de olika straffen, och förstörelserna där, och där var en som antog för säkert att helvetiska straff skulle vara i evighet, och att deras ände kan aldrig bli given, ännu mindre återlösning från helvetet genom Herren; till vilken det var icke desto mindre visat att aldrig kan något straff bli givet i det andra livet förutom för en ände, ännu mindre kan det tänkas att något straff är givet utan en ände, det skall man veta, att genom straff och plåga han kan bli dämpad så att han blir förmögen att vara i något gott samhälle. I Herren ingenting är givet utan en ände i det goda: Det gudomliga själv och gudomlig visdom är en ände i det goda eller till det goda därför skulle det vara mot gudomlig visdom eller mot det gudomliga att en själ skulle bli plågad i evighet utan en ände i det goda: som är förklarat av en regel känd i världen,

2827.
den största rättvisa skulle vara orättvisa. Människan har förtjänat detta, och sådan är människan, därför predikas evigheten: men Herrens förbön eller Herrens återlösning griper in och befriar eller tar bort från helvetet; ty om man blir straffad i evighet är det ingen människa som inte skulle vara benägen till evig fördömelse, ty i ingen är det något förutom idel ondska: därför är var och en fördömd, men räddad av Herren. Den anden som var med mig har blivit räddad, tagen från den svarta sjön, och jag uppfattar att något falskt vidlåder honom, från vilket han är icke desto mindre befriad genom gudomliga medel, ty samhällena i himlen har från Herren deras åtrå att inte förlora en enda, ty de förkastar ingen, men han förkastar sig själv, och således är det med hans fantasi. 1748, August 14."

(Swedenborg: Spiritual Diary, 2826-2827)

"Men då sanningen är, att den essentiella Kärleken är den enda orsaken till skapelsen, som jag har fullständigt demonstrerat i avhandlingen ”Änglavisheten om den gudomliga kärleken och den gudomliga visdomen”, och i själva verket i alla mina andra filosofiska och teologiska skrifter rakt igenom; Kärleken, därför, är också orsaken till alla dess skapade tings universella frälsning; och essentiell kärlek, som sade ”Låt det bli ljus, och det blev ljus”, har inte, kan inte ha en önskan, utan har den allra positivaste vilja: och om det inte kan finnas annat än en verklig vilja, som var fullständigt demonstrerat i avhandlingen ”Det Nya Jerusalem och dess himmelska lära”, om, säger jag, det inte kan finnas mer än en verklig vilja i hela tingens obegripliga avgrund, vem skall någonsin vara förmögen att hindra den viljan, eller vem skall säga till den, saken skall inte vara så och så? När han sade, Fiat lux, låt det bli ljus, vem kunde någonsin ha hindrat ljuset från att lysa? Ja, sedan, Herrens mest positiva vilja är, och jag har redovisat det på tusen ställen i mina arbeten, educere omnes ab inferno, att dra alla ut ur helvetet; och hans vilja skall högst säkert komma till sin fulla effekt. Men allt i sin rätta ordning."

(ett kanaliserat budskap från Swedenborgs ande, från skriften ”Emanuel Swedenborg's New Year's gift to his readers for 1791", utgiven 1791)