Forest Man

Jag gick hem. Klockan var tre på natten. Jag var oerhört skakad av vad jag varit med om. Jag lade mig för att sova, men fick inte sova. Jag var för lycklig. Min tro hade blivit beskådan. Och jag såg fram med stor glädje till nästa natt, då jag skulle möta alven igen. 

 

* * * 

 

Nästa natt, klockan tolv, stod jag återigen vid Bodaån och spejade efter alven. Precis då min klocka var tolv dök hon upp. Ur ingenstans. Hon var så vacker. Eterisk på ett jordat sätt. Jag såg nu att hon gick barfota på den kalla marken, som ännu hade kvar lite snö. Hennes fötter var röda. Blodet verkade cirkulera friskt i fötterna. Hon hade en kjol sydd av löv. Till formen var den som 1800-talets kjolar på kvinnor. Och hon hade uppsatt hår, som 1800-talets kvinnor. 

 

Vi hälsade på varann genom handskakning. Jag ville försäkra mig. Jo, hon var av kött och blod.

 

Hon hade en bokrulle i ena handen. 

 

"Vad är det för en bokrulle du har i handen?" frågade jag. 

 

"Det är ett verk av en av alvernas teologer, om Jesu uppståndelse", svarade hon. "Vi skriver bara i bokrullar. Vi har inga böcker som ni har."

 

"Vad handlar bokrullen om, mera i detalj?"

 

"Det är ett vittnesmål av en alvteolog som var närvarande när allt det där som evangelierna pratade om, skedde. Det är en berättelse i detalj om vad som hände."

 

"Oh, den skulle jag vilja läsa", sa jag. "Finns den på svenska?"

 

"Nej, men jag kan berätta om dess innehåll vartefter. Bokrullen är hämtad från uppståndelsebiblioteket i alvstaden Paap. Där har vi ett stort bibliotek där all litteratur handlar om Jesu uppståndelse. En del är skrivna av teologer på jorden också. Vi samlar på sån litteratur."

 

"Paap? En alvstad på andra sidan?"

 

"Ja precis. Vi har kopierat massa litteratur om Jesu uppståndelse som teologer på jorden har skrivit. Också din skrift om Jesu uppståndelse."

 

"Otroligt. Har du läst den?"

 

"Ja. Jag har satt mig in i din biografi och dina alster innan jag tog på mig uppdraget att visa mig för dig. Så gör vi alltid."

 

Jag tänkte igen att nu hade jag alla tiders chans att fråga. Så jag fortsatte fråga:

 

"Känner du till Wolfhart Pannenberg?" (Pannenberg var en av mina favoritteologer)

 

"Ja, såklart. Han är en gigant i uppståndelseforskningen. Ingen kan gå förbi honom. Vi har hans samlade verk i uppståndelsebiblioteket."

 

"Och William Lane Craig?" (En annan av mina favoritteologer)

 

"Ja, samma med honom."

 

"Jag håller på att forska i Jesu uppståndelse. Det är det område jag kan bäst. Vad tycker du är det mest vägande argumentet för att Jesus verkligen uppstod från de döda?"

 

"Ja-a. Jag tror nog det är lärjungarnas totala förvandling efter att ha sett Jesus uppstånden. Att så många blev förvandlade på samma gång, lika starkt. Minns att det var 120 personer samlade i övre salen när pingstdagen kom. Alla dessa hade sett Jesus levande efter hans död, enligt alvteologen Jubi Mett, som har skrivit den här bokrullen som jag har i handen."

 

"Jag tror också det. Mina fyrtioen bevis för Jesu uppståndelse börjar just med det argumentet."

 

"Den här förvandligen av lärjungarna kräver en förklaring. Och den bästa hypotesen, som passar med flest fakta, är faktiskt Jesu fysiska uppståndelse."

 

"Varför väntade lärjungarna i sju veckor innan de proklamerade Jesu uppståndelse offentligt?""

 

"Ena och allena för att Jesus hade bett dem vänta med missionen tills de skulle bli iklädda kraft ifrån höjden. Vänta i Jerusalem. Det var klara påbud från den uppståndne Jesus. Annars skulle det aldrig ha gått till så. Ju färskare Jesu uppståndelse var, ju färskare den tomma graven var, desto mer frestande var det att sprida budskapet om det offentligt, så snart som möjligt. Bara Jesu ord fick lärjungarna att avstå från detta. De förstod aldrig varför."

 

"Så underligt. Så varför sa Jesus så? Har Jubi Mett någon förklaring i sin bokrulle?"

 

"Nej, men vi har pratat om det i Alvernas Akademi. Alvvittnen menar att det var för att lärjungarna inte hade haft den rätta kraften i sina ord om de hade vittnat offentligt om det genast. Krafterna måste samlas till ett vulkanutbrott i rätta stunden, som var på en högtid då många pilgrimer var samlade i Jerusalem, från alla kanter och håll i det romerska imperiet. När de sedan fick höra evangeliet på sitt eget språk, då kom många till tro och spred evangeliet till sitt land och sin stad."

 

"Har ni frågat Jesus om detta? Kan ni träffa Jesus?"

 

"Oh. Han är ju Gud själv. Vi talar med honom i bön. Vi har alla direktkontakt med hans ande på det sättet. Men fysiskt är han bara på ett ställe om gången. Hans ande är allestädesnärvarande. Det är svårt att förklara. Men jag har träffat Jesus bara en gång, på en fest i Nya Jerusalem. Då såg jag hans ansikte, och det var obeskrivligt. Jesus bor i Nya Jerusalem, som är platsen för himlens anarkistiska världsparlament. Så nej, jag har inte talat med Jesus om just det här."

 

"Anarkistiska? Är ni i himlen anarkister?"

 

"Ja, det är vi. Vi har inga skrivna lagar och inget polisväsende. Allt går på tillit. Det finns ingen synd här, så det är därför vi är anarkister. Om ingen syndar, kan man leva i anarki."

 

"Hur ser nya Jerusalem ut?"

 

"Det är en antik stad, med antika byggnader och palats. Allt i antik arkitektur. Helgonen går där i vita kläder. Men den har inga guldgator och inga pärleportar och inget fysiskt Livets träd och Livets flod. Beskrivningen i Uppenbarelseboken av Nya Jerusalem är en symbol för Församlingen. Inte heller är Nya Jerusalem så stor som den beskrivs som i Uppenbarelseboken, den är ungefär lika stor som Skåne i Sverige. Många små stadsdelar skilda av skogar. Inget centrum. Hönor går överallt och pickar på gatorna. Insekterna är många, och råttor och skit pryder gatorna. Himmelskt damm. Vi älskar det. Allt är så fysiskt verkligt."

 

"Ungefär lika verkligt och påtagligt som Jesu uppståndelsekropp alltså?"

 

"Ja."

 

"Men alla har ju inte uppståndelsekroppar där?"

 

"Nej. Alla utom Jesus har tillfälliga kroppar, som är mer begränsade än uppståndelsekroppen. De är fysiskt verkliga, men kan inte förflytta sig mellan världarna lika lätt som uppståndelsekroppen kan. De har en härlighet, men inte den fulla härligheten. Den fulla härligheten kommer när dessa skall återta existensen på jorden, då jorden blir ny, och deras jordiska kvarlevor skall förvandlas till uppståndelsekroppar. Då blir allt mera jordat, och dessa blir skickade att leva som Adam och Eva i skogen, alltså gå tillbaka till det yttersta ursprunget. Jesus har gått dit redan, han är mycket i skogen, men de som inte har nått dit, de lever i städer i himlen. Frälsningen är fullbordad när städerna överges och vi går tillbaka till Adams och Evas nakna livsstil i Edens lustgård, alltså i den himmelska skogen, det ni kallar sagoskogen. Det kan ske först efter en domens tid, som kallas "Tusenårsriket" av teologerna. Under domens tid måste vi leva i städer. Men djuren i städerna gör dem levande. Att hönor går fritt omkring och pickar, och råttor och skit lever där, det gör oss alla jordade redan innan de dödas uppståndelse."

 

"Har djuren uppstått från de döda?"

 

"Ja. De flesta har. De vilda har. De som är bundna till människorna, väntar på människorna innan de uppstår. De vill uppstå tillsammans med sin husse och matte."

 

"Är det därför som en skogsman hittar så få lik i skogen. Folk som rör sig mycket i vild natur."

 

"Ja, precis. De flesta vilda djur dör, om de dör utan människans inblandning, utan att lämna efter sig ett lik. De förvandlas i dödsstunden, uppstår från de döda."

 

"Men Jesus förvandlades inte i dödsstunden."

 

"Nej, det kan man inte om människor ser på. Gud vill förbli den dolde guden, för att det skall vara möjligt att tro utan bevis. Tron är den högsta dygden, och man blir rättfärdiggjord av tron, inte av gärningar, i frälsningen. Den som ser, men inte på förhand tror, kan inte bli frälst bara av att se. Det blir bara något rent yttre för honom, som inte rör hans innersta människa. Hans innersta människa blir inte förvandlad bara av att se, om han inte redan tror. Lärjungarna blev förvandlade av att se Herren levande, eftersom de redan trodde på honom. Men Jesus visade sig, enligt Jubi Mett, även för många av hans fiender, men de kom inte till tro. De trodde de såg en ande. Tror man inte, räcker inte all världens bevis. Man kan alltid bortförklara det övernaturliga. Hur lätt som helst. Tron är dygdernas dygd, som gör alla andra dygder möjliga."

 

"Så Luther hade rätt i alla fall?"

 

"Ja, i denna sak hade han rätt. Men i många andra saker felade han. För honom var försoningen på korset huvudsak. Han talade inte mycket om uppståndelsen. För oss är uppståndelsen huvudsaken."

 

"Jag skulle vilja se er värld. Kan jag följa med dig till andra sidan?"

 

"Det är inte möjligt för en människa att göra det."

 

"Så ingen nära-döden-upplevare har verkligen varit på andra sidan?""

 

"Nej."

 

"Inte ens Swedenborg?"

 

"Nej, inte ens han. Man kan inte se Gud och leva, om man är en jordisk människa. Allt var vakendrömmar, men Kristus var närvarande i hans drömmar."

 

"Då förstår jag varför det är så lätt att bortförklara det övernaturliga. Man kan lätt säga att det allt samman är hallucinationer."

 

"Gud visar sig indirekt, som den dolde Guden."

 

"Så menar Pannenberg också. Gud uppenbarar sig medelst historien, indirekt genom sina gärningar i historien. Det finns ingen direkt uppenbarelse."

 

"Nej. Så är det också med visioner. De är hallucinationer, men Gud uppenbarar sig indirekt genom dem."

 

"Men hur var det med Jesu uppståndelse. Uppenbarade han sig inte direkt?"

 

"På ett sätt ja. Men å andra sidan, kunde de alltid bortförklara Jesu uppståndelsekropp som en ande. Alla syner ser verkliga ut. Dimmiga spöken har aldrig setts. Jesus lät lärjungarna ta på sin kropp och han åt med dem, men ändå krävde det hela tro. Det är bara den direkta uppenbarelsen som inte kräver tro, och den kommer först på den yttersta dagen. Ni kan aldrig gå in i himlen oförmedlat, så länge ni är i dödliga kroppar. Kött och blod kan inte ärva Guds rike."

 

"Finns det exempel på fiender som såg Jesus äta och dricka, men ändå inte trodde?"

 

"Ja, Jubi Mett skriver om ett sådant tillfälle. En av templets präster såg den uppståndne Jesus äta och dricka, och ändå kom han inte till tro. Han trodde det var en ande. Väktarna vid Jesu grav såg en ängel komma och välta bort stenen och Jesus komma ut ur graven, utan att komma till tro. Det är ett annat liknande exempel. Jesus visade sig verkligen för sina fiender också. Men vanligtvis berättade de inte det vidare, då de hatade jesusrörelsens proklamationer. Därför vet vi så lite om dessa Jesu framträdanden. Jubi Mett har skrivit om dem. Han kompletterar evangelierna i Bibeln."

 

"Är allt som står i evangelierna om Jesu uppståndelse historiska fakta? Eller finns det myter och legender där?"

 

"Allt är fakta. Även berättelsen om de heligas uppståndelse från sina gravar vid Jesu dödsstund. Det är den mest mytliknande historien i hela berättelsen, men den har skett, om man bara förstår historien rätt. Dessa heliga som visade sig, uppstod inte bokstavligen från de döda, det är Jesus ensam om att ha gjort, men flera avdöda heliga visade sig för folk i Jerusalem runt tidpunkten för Jesu död. Det finns vittnesmål om detta i litteraturen vi har samlat. Matteus bara återberättar det med den bland fariséer vanliga teologin om uppståndelsen på den yttersta dagen. För att ge mer tyngd åt det oerhörda i Jesu död. Men i själva verket var det de heligas andar som visade sig, inte uppståndna heliga. På samma sätt sägs det i traditionen att före Jesu återkomst skall avdöda heliga visa sig för folk, som ett tecken på att stunden för Jesu återkomst är nära. Det är vad som händer nu, när jag pratar med dig."

 

"Änglars framträdanden brukar vara så korta. De försvinner så snabbt och plötsligt. När de ger dig mycket tid, så du kan fråga dem om allt, är det ett tecken?"

 

"Ja, det är det. På det kan du veta att det inte bara är en vanlig apparition, utan ett tecken på att den stora stunden är nära."

 

"Så var det ju också med den uppståndne Jesus. Han gav lärjungarna mycket tid. Så de kunde fråga ut honom. Det var ett tecken på att Guds rike var nära. Och på pingsten, föddes Guds rike i apostlarnas själar."

 

"Och ändå var det bara en prolepsis, som Wolfhart Pannenberg kallar det. Ett föregripande av Guds rikes fulla närvaro."

 

"Så då får vi ännu mera tid när den stora stunden är nära?"

 

"Ja. Prata med mig hela natten helt tills Jesus kommer, varje natt. Det är du värd. Du har lidit så mycket."

 

"Ja. Det ser jag fram emot. Jag kommer hit varje natt, och sover på dagarna. Ingen skall få reda på min hemlighet. Jag sover mellan måltiderna, så inte personalen på Svartbäckens boende märker något. Måltiderna skall jag passa. Jag säger inte ett knyst om dig till andra, inte ens till Örjan och Elisabeth. Då orkar jag vänta tills Herren kommer."

 

""Du kan få bli min lärjunge om du vill."

 

"Jag vill att du blir min mentor i frågan om Jesu uppståndelse. Kan vi inte prata mest om det?"

 

"Man kan prata om uppståndelsen hur mycket som helst, för den rör alla livets områden, alla teologins områden. Vi säger att jag undervisar dig mellan tolv och fyra på natten varje natt. Jag blir din professor, om det är ok. Du skall ändå vara med teologerna i det Nya Stockholm, så det är lika bra att jag förbereder dig på det."

 

"Nya Stockholm? Menar du att det finns ett Stockholm i himlen som motsvarar Nya Jerusalem rent geografiskt, bara att det är i det himmelska Sverige?"

 

"Ja. Du har förstått. Alla länder finns i himlen. Himlen är stort. Vi får prata en del om himlen också. Men det kommer naturligt med."

 

"Din andevärld verkar så verklig. Inte som Swedenborgs drömlika värld."

 

"Ja. När det finns råttor och damm i Nya Jerusalem, då är det verkligen verkligt!" Alven skrattade lätt. 

 

"Vad heter du förresten?"

 

"Kalla mig Larelei. Det betyder "öm" på alviska."

 

"Och ditt efternamn?"

 

"Vi har inga efternamn. Vi känner igen varann ändå. Vi är ju parapsykiska."

 

"Jag förstår. Det skall bli spännande att bli undervisad av dig, Larelei, intill Jesus kommer. 

 

"Ja. Det skall bli ett nöje att undervisa dig. Nu måste jag gå, jag lovar fyra timmar med dig nästa natt, men i natt får vi nöja oss med detta. Farväl."

 

"Farväl."

 

 

Alven försvann i ett ögonblick, och jag återvände hem på min cykel. Jag var lycklig igen. Detta skulle bli spännande. En professor i teologi! Nu skulle min skola för mig själv som jag lekt i min fantasi bli verklighet! Jag gick och lade mig, och somnade genast, utmattad.