Forest Man

Den skrivarkurs jag går på i Nya Verkstan, Odenplan i Stockholm, var 12.10.2022 på besök i Nobelmuseet i Gamla Stan, och jag var med. Här är några tankar som besöket väckte:

 

Jag är anarkoprimitivist till min filosofiska och politiska åskådning, det betyder att jag inte tror på civilisationen, utan tror att vi ska leva som de vilda urfolken och djuren i skogen. När jag kom in i Nobelmuseet kände jag att jag inte kunde beundra nobelpristagarna, inte se något stort hos dem, ty deras livsverk har vanligtvis ägnats åt att stödja och bygga civilisationen. "Mitt rike är icke av denna världen", sa Jesus, och han skulle nog inte fått något Nobelpris om han hade levat idag, utan han hade hamnat i psykiatrins klor. Och så sa han om sin tids store, sin tids makthavare och författare, fariséerna, att "de redan fått sin lön". Dvs. att de vunnit jordisk ära och rikedom, men får däremot ingen lön i himlen. Så skulle jag kunna säga om nobelpristagarna också, deras rike var av denna världen, de sökte denna världens ära och status, ställde sig in hos denna världens store, och blir då utan den himmelska lönen, som går till de fattiga, föraktade och förföljda, i stil med att de första skall bli de sista och de sista bli de första, som Jesus sa.

 

De verkligt stora själarna, som lever bara för himlen, får aldrig Nobelpris, ty de armbågar sig inte fram till positioner i samhället, blir inte vän med de rätta personerna, uppvaktar inte ständigt de store med sina skrifter och prestationer, utan de hör till de stilla i landet, följer Jesus på korsets väg i förnedringen, där man "blir vid sin läst" och inte söker bli något stort i världen. Dessa kan kanske bli kända efter sin död, i värsta fall, såsom Hjalmar Ekström blev (som mycket står bakom dessa tankar) men sällan under sin livstid.