Insektuppenbarelsen i Serbien (dikt)
En gång,
vintern 2010, då jag var
i fängelse i Serbien,
började jag tala
telepatiskt
med en mängd insekter
som kröpo på cellens väggar.
Och se:
De talade till mig,
och jag lekte med dem,
och de uppenbarade för mig
Uppenbarelsebokens
innersta, fjärde kapitlet,
Guds tron med de fyra Djuren,
de fyra ljufvliga Keruberna *,
och insekterna blefvo Keruber,
och jag såg, ja jag skådade
Uppenbarelsebokens
inre sammanhang, djupt
inifrån,
belyst af insektkeruber
som uppboro
Guds tron,
jag skådade och kände inuti mig
Uppenbarelsebokens
levande urlif,
ett djuriskt, vilt lif,
sådant som naturen och skogen hafva,
ett arkaiskt lif,
ja Gud hade Skogens lif,
som strömmade hugsvalande
och stärkande
ut från Guds tron
och de fyra Djuren,
och jag öfversatte
Uppenbarelseboken
till ett vilt, djuriskt engelskt språk
som kerubinsekterna
lärde mig när jag lekte med dem,
där i en liten fängelsecell
i Serbiens grymma land.
Och se:
hela min
ekoteologi och ekofilosofi
sedan dess,
hämtar sin hufvudsakliga näring
ur dessa ljuva
uppenbarelser.
Jag, Lars,
vittnar härmed
inför verlden,
att detta hafver
tilldragit sig
och är så sant, så sant,
med handen
på hjärtat, uppriktigt.
Och se:
"Han kommer
med skyarna,
och allas ögon
skola se Honom,
ja ock deras
som hafva stungit Honom;
och alla släkter på jorden
skola jämra sig
vid Hans åsyn. Ja, Amen.
Jag är A och O, säger Herren Gud,
Han som är och som var
och som skall komma,
den Allsmäktige."
* närmast insektliknande djur, ty de hafva var och en sex vingar.
För den som vill veta mer om denna upplefvelse, hänvisar jag till sidan 50 i min självbiografi "Skogsfolket i Nackareservatet. Del 1: Broder Tikka" (2018), samt sidan 444 i min arkiverade blogg "Wildman-bloggen" (2009-2011). Jag har skrifvit förvånansvärt lite om denna upplefvelse, som betydt så mycket för mig.
