Jesu Ande (dikt)
Jag såg en gång Jesu Ande,
och den var klar som en solig februarimorgon
med rimfrost darrande i luften,
och dess klarhet var evig som solens eviga klarhet,
dess renhet som Lapplands bäckar,
och den skimrade tillit och trofasthet,
trofasthet som skogarna runt Åbo,
som stått där i evärdliga tider,
som skydd mot civilisationens ruttenhet.
Jesu Ande var arkaiskt vacker,
som lövskogarna som en gång täckte Stockholm,
och en gång täckte Jesu Ande
världen, ömt inneslöt han världen,
sen kom vi med yxorna och till slut motorsågarna,
och sågade ner Jesu Ande, bit för bit,
men minnet vilar över världen,
Jesu minne,
vi kan aldrig förinta det, det står skrivet
med guldbokstäver i materiens inre,
att en gång var världen förgylld av Jesu Ande,
vår skapare.
Jesu Ande är naturligt öm
som sparvmodern
när hon gömmer och värmer sina ungar
under sina vingar.
Så omsluter han dig i denna stund.
Det finns inget hot om straff i Jesu Ande,
bara förlåtelse och medlidande
då vi straffar oss själva genom att
bryta mot Hans himmelska Naturlagar.
Istället finns i Hans Ande ett löfte,
ett obeskrivligt löfte
om att Han skall bära oss ända hem till Fadern,
trofast och seg som en åsna eller en kamel.
Jesu Ande är Livets och Hoppets Ande,
och be Honom om att bli döpt
med Liv och Hopp,
så du kan bli mer lik Honom, den Levande.
Jesu Ande bor i varje grässtrå,
i sten och bråte, den är
deras innersta hemlighet.
Det är den kosmiske Kristus
som vissa mystiker talar om.
Kristus bor i kosmos,
har dött med kosmos i människans syndafall,
och skall uppstå med kosmos
på den yttersta dagen.
Han är ett med kosmos,
och hans medlidandes kraft
skall en gång väcka kosmos och människan
till liv igen.
När du så vet hur god Jesus är,
så som han uppenbaras i sin ofördärvade skapelse,
i sparven och inte minst hunden,
och när du så vet att Han bor i allt,
och bär allt, lita då på Honom,
att du skall bäras ända hem till Fadern,
och att du inte skall behöva lida mer
än det du klarar av här på jorden,
och att Han skall leda dig igenom lidandet
på bästa sätt,
till den andliga solens vårmorgon i Paradiset.
