Forest Man

 

Det finns två riken som kämpar om herraväldet över jorden: Demiurgens, dvs. Satans rike, och Jehovas, dvs. Guds rike, två riken som vi skulle kunna döpa till Babylon och Paradiset. Babylon är civilisationen, den fallna civilisationen, "denna världen", och Paradiset är Naturen med stort N, dvs. den paradisiska naturen. Det är svårt att ringa in vad Babylon är, ty även den synliga naturen på jorden är under Babylons välde, p.g.a. att den har del i syndafallet, den förgängelse och den kamp för överlevnaden som var en följd därav, en följd av att Satan kapade vår planet. Materiens grovhet och stelhet, det grovmateriella däri, dess förlust av Guds eteriska Shekinah-strålglans-aura, kan betecknas som dess babyloniskhet. Babylon är således, förutom att vara civilisationen, också materiens grovmaterialitet, att vår planet, och det bara vår planet, hela dess natur, har fallit från Pleroma, fullkomlighetens värld, som gör att paradiset på alla andra planeter i universum är osynligt och otillgängligt för oss, så att vi lätt tror att hela universum är fallet i syndafallet (alla planeter i universum är bebodda, men varelserna där lever i en högre dimension, i Pleroma).

 

Vad är då den fallna civilisationens, Babylons kärna? Ja, den är dubbel grovmaterialitet, syndafallet dubbelt upp. Det är lite som att vårt språk, våra ord var kommunikationens syndafall (före syndafallet kommunicerade vi på ett direkt, omedelbart sätt, genom telepati som var ordlös på ett hemlighetsfullt sätt), medan internet var kommunikationens dubbla syndafall, ty nu kommunicerade vi inte bara med ord, utan bara med ord, vi förlorade det levande livets närvaro, dess face-to-face kontakt. En död i sig. 

 

I och med civilisationen, dog materien ännu en gång, förutom att den dött en gång genom syndafallet. Den stelnade ytterligare, förutom att ha stelnat genom Adam och Evas syndafall. Syndafallet fick människan att te sig som levande död, en zombie, inför änglarna, och det var innan människan uppfunnit verktyg och blivit teknisk, civilisationens frö. Civilisationen däremot, fick människan att te sig som ett dött ting, en robot, inför änglarna, så död hade hon blivit. Och det dröjde inte länge innan människans ande blivit så död att hon förnekade sin Skapares existens, samt existensen av allt övernaturligt, av andevärldens existens. Ateismen och naturalismen/materialismen föddes. Och på samma sätt som civilisationen är den i syndafallet fallna naturens "dödhet" dubbelt upp, så är Paradiset den jordiska naturens "levandehet" dubbelt upp. Jag har skrivit om det förr: att himlen, andevärldens paradis, är mer natur än den jordiska naturen, och att Gud och änglarna är mer naturliga, ociviliserade och "vilda" än de vilda urfolken och de vilda icke-mänskliga djuren i skogen, än mopsen på gatan. Likaså är himlen mer orörd och "pristine" än den mest orörda naturen på jorden, mer orörd och oskuldsfull än en orörd, bortglömd atoll mitt i Stilla Havet. På samma sätt kan vi göra med allt det goda på jorden, allt gott vi upplevt. Himlen är mer vårlik än våren, mer morgonfrisk än det daggvåta gräset om sommarmorgonen, mer fylld av glädje än våra bästa stunder på jorden, osv. osv. Hur kan vi veta detta? Jo, genom att vi vet att vi fallit från paradiset en gång, alltså måste paradiset, på alla sätt, vara en mycket bättre värld än vår. 

 

Andevärlden dog för oss när vi och jorden föll i syndafallet, sakta, över 1000 år, då vi dog i allt yngre och yngre ålder. Innan syndafallet hade vi en beständig närvaro av gudar och änglar, sedan, efter att syndafallet var fullbordat 3000 år f.Kr., fick vi bara besök av dem ibland, alla fick besök, sedan, med syndafallens syndafall, eller det tvådubbla syndafallet; industrialismen på 1700-talet, upphörde besöken helt för dem som anslöt sig till ateismens och materialismens globala rörelse, och sedan, med det tredubbla syndafallet, datoriseringen och digitaliseringen, upphörde besöken helt för de flesta i västvärlden, för alla dem som anslutit sig till futurismens och transhumanismens globala rörelse, som började på allvar på 90-talet. Detta, att nästan alla sveps med till slut, är förutspått i Uppenbarelseboken i Bibeln, att alla folk följde odjuret (Upp.13)

 

Men något fyrdubbelt syndafall kommer inte, då människan och roboten blir ett. Babylons fall kommer före det. Ja, Babylon har börjat falla nu. I dess ställe kommer Paradiset åter, sakta, över tusen år. Det börjar med att Moder Jord sakta börjar dö (hennes död och uppståndelse kommer att ta tusen år att fullbordas), och att allt fler upplever besök av andevarelser. Till slut utlöses en lavin av besök. Då "utgjutes Guds Ande över allt kött", och "era söner och döttrar skall profetera, och era unga män skall se syner och era gamla män skall ha drömmar." (Joel 2: 28-32) Joels profetia gäller tusenårsriket, då det han beskriver ska öka lavinartat, helt tills gudarna/änglarna/de himmelska andarna permanent vistas bland oss igen. Varför tar det tusen år? Ja, för det första, vem kan se Gud och leva? Jordens materia måste sakta förvandlas och renas för att uthärda Gud, uthärda glädjen. I så djupt helvete har den varit. Icke så med "bruden", som skall förvandlas i ett ögonblick vid den sista basunens ljud (1. Kor. 15:52), och detta för att hon sakta förvandlats i sitt inre genom hela livet. Det skall också komma många basuner, Herrens Dag (som domedagen kallas i Bibeln) är som en lök med många lager, inte bara under tiden strax före Jesu återkomst, men också under Tusenårsriket. Detta är viktigt att hålla i minnet, så man inte förvirras. I ett hänseende började Herrens Dag och Babylons Fall redan med Jesu fysiska uppståndelse år 30 e. Kr. Det var ur-skeendet som allt det andra i Herrens Dag bygger på. Jesu död och uppståndelse satte en gräns för Satans välde, "hit men inte längre", liksom. En liknande gräns sattes i november 2018 då råoljan, och därmed hela civilisationen, peakade. Himlens och de icke-mänskliga djurens glädje var obeskrivlig. Hit men inte längre. 

 

När andevärldens paradis' närvaro i vår värld når en kritisk massa, tar "Jesu återkomst" plats, då alla skall se och förstå att Han är här ibland oss igen. Men Tusenårsriket börjar så smått redan före det, i naturen, vilket jag skrivit om här. Tusenårsriket är också en lök med många lager. Det är det samma som uttrycket "Guds rike" eller "himmelriket" i Nya Testamentet. Vi bär Tusenårsriket redan i vårt bröst, vi som är födda på nytt. Därför är vi redo när Tusenårsriket bryter fram synligt på jorden, och vi får vara frontfigurer i det, "regera med Kristus" med kärlekens makt. 

 

Alla ska få tid på sig, att i fred och ro förvandlas till paradislikhet i Tusenårsriket, undervisade av gudar/änglar och icke-mänskliga djur och brudesjälar. Det skall bli en tid av folkbildning, förutom en tid av dom. Skulle vi inte ha tusen år på oss, skulle vinsäckarna rämna av det nya vinet, lerkärlet gå sönder i krukmakarens hand. Vi kommer att förvandlas i takt med att vår miljö förvandlas. Det är mycket som ska nedmonteras och städas bort. Gud kommer att göra mirakler, både med klimatet och våra kärnkraftverk och våra fabriker, som , bl.a., ska städas bort. 

 

Men än så länge är andevärldens paradis ganska tyst. När det gäller äkta kontakt med och äkta visioner från andevärlden, är internet förvånansvärt tyst. Så mycket skräp. Så mycket oseriöst finns i den vägen. Man orkar inte leta efter det äkta. Vi måste lösgöra oss från internet för att få kontakt med himlen. Samma sak med televisionen. TV och internet är en död värld, där döden, dvs. Paradisets frånvaro, råder, och som för oss allt längre bort från Paradisets kultur, in i Babylons och civilisationens gudlösa, materialistiska kultur. Men vem vågar lita på att livet ska bära och fyllas med innehåll även utan TV och internet? Inte många. De som klarar sig utan, tillhör inte sällan "brudeskaran", "Jesu Kristi brud". Och de flesta i brudeskaran kommer nog från de fattiga länderna i världen, tror jag. 

 

Men vi närmar oss nu en kritisk massa då hela mänskligheten ska vakna ur sin andliga slummer, och Jesus ska avslöjas för alla. Det kan ske redan under detta decennium. Alla profetior är uppfyllda.