Kära vänner.
På sistone har jag inte fått någon ro med mitt sista blogginlägg här på bloggen, det om min ex-flickvän Titti Spaltro för två månader sedan, det som jag tagit bort nu. Jag har grubblat mycket över frågan om jag ska ta bort det och när. Jag har förr frågat Jesus om jag får ta bort det, formligen tiggt om nåd för Titti, men jag har fått ett klart "nej". Men nu känns det dock som om jag äntligen får. Det har gått så länge, ja nu har det gått hela två månader sedan jag skrev det där inlägget. Orsaken till varför jag tar bort inlägget nu är att jag absolut inte vill hämnas på Titti, jag vill inte "gömma på det onda", såsom det också står i Gamla Testamentet att Gud inte gör. Det står i Nya Testamentet att "
kärleken överskyler en myckenhet av synder" (
1. Pet. 4:8). Man pratar helst inte mycket om andras synder när man tror på Jesus. Och det passar inte med evangeliet att jag ska låta mitt inlägg om Tittis synder mot mig stå väldigt länge här på bloggen. Det hade sin tid, för att förklara varför jag bröt all kontakt med henne, och slutade med mångt och mycket, bl.a. umgänge med mina tidigare bildade vänner. Nu är det en annan tid.
Jag känner i djupet av min varelse att jag har förlåtit Titti, att jag inte vill skada henne, och att jag önskar henne all lycka. Hälsa henne detta.
Men dock står jag fortfarande fast vid det jag skrev om henne som jag tog bort. Det var sant (fast jag överdrev nog litet några gånger, för jag skrev i affekt, men kärnan i det jag skrev var sant). Och fortfarande har hon kontaktförbud i mitt liv.
Mina allmänna avskedsord på denna blogg
Jag står också fortfarande fast vid att jag slutar blogga och slutar vara mycket på internet, och vid min åsikt att Satan och Antikrist vill ha oss att bli beroende av internet, så att vi sår hela vårt liv in i det virtuella (vi är alla såningsmän). Jag är fortfarande lyckligare nu än då jag var mycket på internet (innan jag bröt kontakten med Titti), fast jag kommit ner från de högsta topparna, där var jag i drygt en månad. Det var mycket roligt. Men på sistone har en skugga vilat över mig, bl.a. p.g.a. det där sista inlägget om Titti.
På sistone har jag känt att vid historiens horisont väntar något oerhört. Det gör det, därför att det finns en högre värld, Jesu Kristi rike, som vakar över vårt onda rike, Babylon, så att det inte får eviggöra sig. Och som tar emot oss när vi faller från våra teknologiska höjder i den industriella civilisationens kollaps. Vi tror det är slutet då, men Jesus väntar där på bottnen, han omsluter oss när vi hamnar på bottnen, och visar oss ett helt annat rike, ett rike som finns just på tillvarons botten, där de övermåttan vänliga atomerna, de ljuva fiskarna, och de saliga kycklingarna lever. Där det mesta av livet lever, faktiskt. Där är vårt hem, och där lever Jesus Kristus, i tillvarons saliga inre.
Babylon, den fallna civilisationen, går mot sitt slut.
Det allra starkaste tecknet därpå är den mycket omtalade
energikrisen, den ständigt ökande bristen på energi (som är ekonomins sanna motor), en brist som bara ökar i snabbare och snabbare takt. Enligt energiekonomiprofessorn Michael Jefferson (se
denna artikel) hade vi på sommaren 2015 ungefär 825 miljarder fat konventionella oljereserver kvar, knappt hälften av vad som påstods i officiella siffror. Om vi räknar hur många år kvar vi har av våra oljereserver, om vi räknar med 2019 (då vi konsumerade som mest) års förbrukningstakt, dvs. ca 36 miljarder fat olja per dag, då har vi bara ca 23 år kvar av våra oljereserver med starten 2015, och det för oss till år 2048. Då är alla de reserver förbrukade som vi hade av konventionell olja 2015.
Detta ger en liten, liten hum om hur kort tid vi har kvar. Minns att vi aldrig kommer att suga upp den sista droppen olja. Världsekonomin skakar bara av att vi nått peaken, och inte kan pressa upp oljeproduktionen ytterligare, ty tillväxt är dess motor.
En mäktig ängel från himlen sade för ca ett år sedan till mig i drömmen att "2048 ska du få flytta till en sommardal". Där skulle jag få vila ut, och där skulle jag finna min uppgift. Kanske är vi då redan i Tusenårsriket. Så kändes det i drömmen. Övergången till det kommer säkert att bli en otrolig process, kanske lång också. Men hur det ska gå till i detalj, där stannar min fantasi och bankar sin panna mot en tjock mur.
Frukta icke, du lilla skara, minns att vår levande, eviga, förhärligade frälsare, Jesus Kristus, vakar över oss från paradiset i dessa yttersta tider, då vi går in i knapphetens och nödens tider. I rätt tid skall vi få vår hjälp, och hans löfte till oss är att ta oss till sig när det blir riktigt svårt. Det har varit hans löfte i alla tider. När teknologin fallerar, börjar miraklernas tid, ty teknologi gör oss oavhängiga av den andliga verkligheten, och får miraklerna att bli ytterst få. Det är svaret på varför ateisterna upplever så litet av det övernaturliga, och varför sådant blivit allt sällsyntare i väst sedan ateismen blev populär på 1700-talet och började erövra hela världen.
Innan dess, var världen ännu förtrollad, fastän dock enbart en skugga av den forna guldåldern.
Gud välsigne er.
Varma hälsningar från Skogsmannen Snigelson, Lars Larsen