Forest Man

 

 

The Spiritualist för den 18 april 1879 innehåller en berättelse av en mr Blackburn om en intressant seans med Florence Cook. Mr Blackburn var en förmögen godsägare, som var varmt intresserad av spiritism och som åt miss Cook anslagit en ansenlig summa som brudgåva med förbehåll att hon vid sina seanser endast skulle taga emot av honom rekommenderade gäster. Han skriver i den nämnda artikeln:

 

Min sista materialisationsseans ägde rum den 31 mars hos herr Fletcher, Bloomsbury Square N:o 4 i närvaro av sex vittnen, som undertecknat sina namn. Pressen eller varje annan tvivlare stå de personligen till tjänst. Jag föranstaltade seansen i ett hus, varest en dylik sammankomst aldrig förut blivit hållen, och varken herr eller fru Fletcher visste på förhand, att vi skulle komma. Vi funno tillfälligtvis flera gäster närvarande, vilka gärna voro beredda att improvisera en seans. Ett kabinett inrättades medelst förhängen i ett hörn av rummet. Vi skruvade något ned gasen, men dock ej mer än att vi tydligt kunde känna igen varandra. Därpå satte vi en stol i kabinettet, fröken Cook tog av sjal och hatt och satte sig i sin tätt åtsittande svarta sidenklänning på stolen. Vi placerade oss i en halvkrets framför förhänget. Efter ungefär tre minuter trädde Lillie (1), anden, i vit dräkt ut ur förhänget, synlig för oss alla. Jag sade: "Så hastigt du kom". Varpå hon svarade: "Ja, jag har redan väntat en stund. Det är en prövningsseans, som blir kort." Jag svarade: "Det är bra. Kom nu till mig!" Hon kom och fattade mina händer med orden: "Vilket bevis skall jag lämna?" Ansiktet var ingen mask. Dragen voro rörliga som hos en levande. Jag sade: "Jag skulle önska, att du tillät fru Fletcher gå in i kabinettet, under det att jag håller dig kvar här, för att bevisa, att mediet är kvar på sin plats." - "Hon kan gå." - Genast följde fru Fletcher rådet och sade: "Jag håller här mediet i hand och känner hennes huvud." Därpå kom fru Fletcher tillbaka och Lillie frågade mig: "Ni höll ju samtidigt mina händer. Är Ni nöjd nu?" - "Helt och hållet, men tillåt dock, att fru Fletcher nu tar min plats och jag går in i kabinettet." - "Var så god", blev svaret, och jag såg fru Fletcher hålla Lillies händer och tala till henne, under det att jag sträckte in min arm genom förhänget och kände mediets huvud. Därpå gick jag in i kabinettet, kände på mediets huvud och skuldror och såg samtidigt fru Fletcher och Lillie tala med varandra. Men i samma ögonblick blev min hand häftigt stött tillbaka från mediet med orden: "Rör mig icke!" - Jag vände tillbaka till min plats, varpå Lillie sade: "Nu måste jag gå. Jag hoppas Ni är tillfredsställd?" - varpå jag svarade: "Ja, det var en verklig materialisation!" - Så småningom skruvade vi upp gaslågan, och vi undersökte alla kabinettet, men funno varken Lillie eller något vitt tyg, utan blott mediet, försänkt i letargi och vid uppvaknandet uttryckande den önskan, att vi haft en lycklig seans. 

 

Vittnenas underskrift: 

 

Generalmajor Maclean, 14 St. James Sq., London.

General Ridlout, New York, U.S.A.

Överste Morton, Boston, U.S.A.

Mr och mrs Fletcher, 4 Bloomsbury Place, London. 

 

 

(1) Lillie var - jämte Katie King - en "ande", som materialiserades under Florence Cooks seanser. 

 

Slut på utdraget.

 

Min kommentar: Som förklaring till denna berättelse, duger inte hypotesen att Florence Cook och anden skulle vara samma person, ej heller "medhjälpare-hypotesen", att det a) skulle ha funnits en lönndörr, eller att b) en medhjälpare smugglats in genom huvuddörren till rummet. Angående a), lägg märke till följande mening i texten: "Jag föranstaltade seansen i ett hus, varest en dylik sammankomst aldrig förut blivit hållen, och varken herr eller fru Fletcher visste på förhand, att vi skulle komma." Angående b), lägg märke till följande mening i texten: "Efter ungefär tre minuter trädde "Lillie (1), anden, i vit dräkt ut ur förhänget, synlig för oss alla."