Forest Man

 

Jag sitter i mitt ödehus med Milou bredvid mig, och skriver på denna bok. Det är här jag fått tid, frid och ro att skriva denna självbiografiska roman.

 

Det är med vemod jag känner att det är dags att avsluta romanen. Vad som nu återstår för mig att göra här i himlen, innan Herren kommer (förhoppningsvis i vår! Jag väntar spänt!), är att föreläsa på Johannelunds teologiska högskola, och att följa det arbetet tror jag är av föga intresse för läsaren. 

 

Det finns mycket i mina bokhyllor här i ödehuset som jag skulle vilja läsa, min nyfikenhet och kunskapstörst är omätlig och omättlig. Jag får tid att forska i dessa böcker när jag ska förbereda mina föreläsningar. Det skall nog ske härifrån, för det mesta. Ty här har jag mitt välsorterade bibliotek. 

 

Kanske ni undrar vilka böcker i mitt bibliotek jag helst vill läsa? Jo, följande skatter har jag upptäckt:

 

 

"Församlingen i Willy Larsens hus (min far heter Willy Larsen, min anm.). En historik" (2019), av "Kyrkohistorikertomten". Ja, det är en tomte som skrivit detta tjocka verk. 

 

"Paulus brev till Laodikea" (år 43), av Aposteln Paulus. 

 

"Himmelsk psykiatri" (1904), av Franz Delitzsch (1813-1890)

 

"Uppteckningar av samtal med växter om tiden, kärleken och alltings slut" (1956) av Carl von Linné (1707-1778)

 

"Linnea Hofgrens självbiografi, i tre delar" (1999), av Linnea Hofgren (1868-1921).

 

"Jesus och den judiska gnosticismen" (2032), av Gershom Scholem (1897–1982)

 

"Rackarungen Bill i himlen" (1988), av Richmal Crompton (1890-1969)

 

 

Ja, det får räcka, jag skall inte bli för vidlyftig. Ni får istället se fram emot ert eget inträde i himlen, då ni skall få upptäcka hur intressanta böcker det finns i himlen egentligen, böcker som får en att förstå, och därför också förlåta, sig själv och andra. Få ting är så värdefulla för kärleken som att förstå. 

 

Varför är det värdefullt att förstå? Jo, eftersom den yttersta verkligheten är Gud, är god, så vi har ingenting att frukta när vi ska försöka gå på djupet med allt, och förstå allt ordentligt. Vore detta inte fallet, skulle jag inte vilja våga förstå. 

 

* * * 

 

Då känner jag att det är dags att avsluta, och jag tackar för läsarens uppmärksamhet hittills, det har varit en fröjd att skriva, men man måste sluta medan leken är god, för att inte läsaren skall få tråkigt. Så, vad vill du säga till våra läsare, Milou? Dina sista ord? 

 

Milou kröp upp i min famn och slickade mig i ansiktet. "Jag har en sådan ofattbar kärlek till musen, den är större än ord kan beskriva."

 

Jag visste att det fanns möss i mitt himmelska ödehus, och att Milou lekte med dem ibland. Det smälter mitt hjärta att se deras kärlek till varann. 

 

SLUT.