Kommentar till 1. Petrus brev, kapitel 3, del 2.
(skrivet på psyket i Danderyd, sommaren 2022)
Vers 3: "Er prydnad skall inte vara något utvärtes, håruppsättningar, guldsmycken och fina kläder,..."
Kommentar: När kvinnan tar över i äktenskapet eller i församlingen, leder det ofta till att hon blir fåfäng, och pryder sig så att hon ska överglänsa mannen och locka andra män till sig. Detta är också otukt. Kvinnan skall inte dra all uppmärksamhet till sig, hon ska vara i en stilla ande, ödmjuk och ringa. Det skall också mannen, för den delen, men mannen ska leda, det ska inte kvinnan. En aspekt av den här versen är också att vi skall leva i fattigdom, efterfölja Jesu fattigdom likt Franciskus av Assisi gjorde, och då kan vi inte ha lyxiga kläder och smycken. Detta gäller både kvinnor och män.
Vers 4: "...utan den inre, dolda människan med sitt oförgängliga smycke, ett milt och stilla sinnelag. Det är dyrbart i Guds ögon."
Kommentar: Herren låter sig inte imponeras av yttre glans och skönhet, av titlar, utmärkelser, medaljer, utbildningar och meriter. Vad som gäller i hans ögon är vad vi är i vårt inre, han ser till hjärtat och dömer hjärtats tankar och råd. Har vi ett milt och stilla sinnelag, då är vi prydda med ljuvliga kläder i Guds ögon, ja i vita linnekläder, brudedräkten, som är de heligas rättfärdiga gärningar. Detta är fördolt för världen. Sträva efter detta, kära vän, inte efter rikedom i det yttre.
