Forest Man

Nästan alla organiserade religioner har kommit till av fallna mäktiga änglars, fallna gudars verksamhet. Hinduismens gudar och Gamla Testamentets gud är exempel på sådana. Därför skall man vara försiktig med organiserad religion. 

 

Jag har haft en ateistisk period i mitt liv som varade i fyra år (2014-2018), som mycket berodde på att jag inte kunde tro på Gamla Testamentets gudsbild, på tesen att GT-guden var den universelle guden.  

 

Ateistprofeter som Richard Dawkins och Christopher Hitchens har gjort mig uppmärksam på drag i den gammaltestamentliga gudsbilden som klart tyder på att GT-guden inte var den universelle guden, utan en lokalgud, en stamgud, en mäktig ängel ("Herrens ängel"), och en fallen sådan. 

 

GT-guden har mycket mänskliga drag. Är ond och god om vartannat, precis som vi människor. Fallna gudar är inte alltid demoner, de kan ofta likna världsliga härskare, kungar och presidenter, och vara lika fallna och onda som dem. Jag tror inte att GT-guden var ond som Satan, utan kanske bara fallen som Finlands president. Det finns för mycket gott i Gamla Testamentet för att jag ska kunna tro att GT-guden är som Satan, är en satan. Tänk på vad GT-guden sa till Jesaja, och tänk på hur profetisk GT-guden var i hur han förebådade Kristus i GT, längtade efter Messias' uppenbarelse. 

 

Ett sådant tankespår nyanserar religionshistorien och striden mellan det onda och det goda mycket. Allt är inte så svartvitt. Det finns t.ex. fallna gudar och fallna änglar som är mycket goda. Precis som det finns mycket goda människor, helgon, fast alla människor utom Jesus är fallna varelser. 

 

Jag tror också den ängel Gabriel som uppenbarade sig för Muhammed var en fallen ängel. Det är mycket samma anda som den som råder i GT.