Min jesusvision 2011 (dikt)
En gång, det var
sommaren 2011,
året då domedagsprofeten
Harold Camping
trodde att domedagen
skulle komma,
21.5.2011
var hans datum
för Jesu återkomst,
inte länge efter det
kom Jesus på besök
i mitt liv.
Det var i en
studiekamrats lägenhet.
Vi mediterade och bad
tillsammans,
jag bad högt, om och om igen;
"Må Babylon falla snart!"
Då, mitt under den häftiga bönen
kom jag i andehänryckning,
och fick en vision,
jag rycktes in i andevärlden,
ut ur kroppen, för en kort stund,
och se, jag såg Jesus
i ett avlägset fjärran,
sitta på en gyllene tron,
med en gyllene krona
på huvudet.
Han strålade vackert,
och hans ande
uppfyllde hela verkligheten,
det kändes som om
han var verkligheten själv.
Det hela varade några sekunder,
sedan återvände jag till kroppen,
chockerad över vad jag sett,
ty jag var inte kristen vid detta tillfälle,
jag var någon form av New Age:are,
och trodde på reinkarnation.
Jag berättade för min kamrat
vad jag hade sett,
att jag varit med om något mycket stort,
men han verkade vifta bort det
som en simpel hallucination.
Jag gick strax hem till mitt,
jag bodde vid den tiden
på en psykiatrisk avdelning, i Åbo i Finland,
och medan jag gick
(jag var fortfarande
i chocktillstånd),
mumlade jag för mig själv
hela vägen:
"Jag har sett Jesus
och tror inte längre
på reinkarnation."
Om och om igen,
som om jag hade svårt
att tro på att jag
hade varit med om
något så fantastiskt
som ett besök hos Jesus,
Konungarnas Konung, Messias.
Och för att försäkra mig om
att jag aldrig skulle glömma
det jag varit med om,
drog jag, i min fantasi,
en informationskabel
från min studiekamrats lägenhet
till min psykiatriska avdelning,
från den otroliga upplevelsen
till resten av mitt liv.
Men det största
med denna upplevelse
var att jag blev botad i samma ögonblick
som jag hade visionen,
från en svår jesuspsykos
som jag länge haft,
där jag trodde att jag var
Jesus reinkarnerad;
jag kunde inte tro det längre,
då jag sett Jesus utanför
mig själv, och där dog
hela min New Age-tro,
jag blev kristen igen,
bytte religion.
Hela den dagen
sa jag till alla
jag mötte:
"Jag har sett Jesus."
"Jag har sett Jesus."
Jag kunde inte säga
något annat
på hela dagen.
Men jag sade det inte
till mina läkare
och till sjukvårdspersonalen,
för att skydda min dyra pärla
från att bli trampad på.
Jesuspsykosen har
sedan dess
aldrig återkommit.
Jag, Lars Larsen
försäkrar härmed
att detta har hänt på riktigt,
med handen på hjärtat.
