Forest Man

(Jag besökte biblioteket tillsammans med skrivargruppen på Nya Verkstan, där jag går en skrivarkurs)

 

Det var en ljuvlig upplevelse att komma in i ett bibliotek som hade gamla böcker i sina hyllor öppna för allmänheten, inte bara i sina magasin (och som hade höga hyllor, där all ledig plats togs upp av böcker, så att man inte slösade med utrymme). Detta gör det möjligt att hitta gamla böcker som man annars inte skulle hitta. Att få ströva lite, luffa lite bland gamla böcker. Ack, så välgörande. Mer och mer stoppas de gamla böckerna undan, och det moderna tar över. T.o.m. i Second Hand-butiker är det svårt idag att hitta hundra år gamla böcker och äldre, nästan allt är högst tjugo, trettio år gamla böcker. Så var det inte förr i tiden (jag minns Finlands Second Hand-affärer från 2001-2003). Och deckarna och thrillersarna och pocketromanerna har tagit helt över. För mig har det nästan blivit ett lågkvalitetsstämpel på en bok att den kommer ut i pocket. Och romanen anser jag vara den lägsta formen av litteratur, av alla genréer, och deckare och thrillers är den lägsta formen av romanlitteratur, s.k. "kioskvältare" eller "kiosklitteratur". Ni ser nu varför jag känner mig bevittna kulturens undergång. Jag skulle kunna nämna så många saker, hur bibliotek, antikvariat, bokhandlar och bokbussar läggs ner, går i konkurs, flyttar till mycket sämre och mindre centrala ställen, osv. Jag har bevittnat mycket under de senaste åren i Stockholm. I Sverige har 435 bibliotek lagts ner på 22 år, och folkbibliotekens bokmängd har minskat från 43.659.000 till 29.207.000 (se samma artikel). Störst har biblioteksdöden varit i Stockholm, trots att Svenska Akademien residerar där, trots att det är ett bildningsparadis på många sätt. Är inte detta otroligt. Många skolbibliotek har stängts ner, barnen läser inte som förr, istället sitter de vid datorn eller håller på med sin smartphone. Som bloggare och e-boksförfattare är jag själv med i denna utveckling, och jag sörjer över den, har ibland lust att lägga ner detta, men känner dock att jag har en mission på nätet, att jag når ut till folk genom min blogg. Men hur många gånger har jag inte bestämt mig för att sluta blogga, för att ta upp det igen om några månader?!

 

Men mitt i vårt informationssamhälle smyger analfabetismens anda och historielöshetens anda på oss, i ett sannskyldigt "Das undergang des Abendlandes" (Västerlandets undergång), som Oswald Spenglers jätteverk från 1918 hette.