Forest Man

Lars Larsen's blog

Sången "Nocturne" av Evert Taube och de minnen den väcker

Publicerad 2023-01-27 16:15:00 i Atheism and materialism, Autobiographical notes, Captivity, Critique of civilization, Forest and wilderness, God, God's providence, History, History of Literature, Mystics and mysticism, Nature mysticism, Nature romanticism, Poems, songs and music, Psychiatric medications, Psychiatry and psychology, Psychoses, Romanticism, Sex and relationships, The order of the holy Nature,

(Hör på Nocturne av Evert Taube (1948), sjungen av Elisabeth Andreasson, här. Sjungen av Lill Lindfors, här)
 
Text:
 
Sov på min arm! Natten gömmer
Under sin vinge din blossande kind
Lycklig och varm snart du drömmer
Flyr mig I drömmen som våg flyr vind

Fångas igen. Flämtar. Strider
Vill inte. Vill. Och blir åter kysst
Slumra min vän! Natten skrider
Kärleken vaktar dig ömt och tyst

Sov på min arm! Månens skära
Lyftes ur lundarnas skugga skyggt
Och på din barm o min kära
Täljer dess återglans timmarnas flykt
 
Helig den frid hjärtat hyser
Mitt i den virvlande blodströmmens larm!
Slut är din strid. Månen lyser
Vårnattsvind svalkar dig. Sov på min arm
 
 
Min kommentar: Nocturne av Evert Taube, såsom den är sjungen av Elisabeth Andreasson och Lill Lindfors, är en av mina mest älskade sånger, som berört mig mest på ett romantiskt sätt, och som inkapslar för mig känslor* och minnen av den tid jag som hemlös bodde (inofficiellt) hos min ex-flickvän Titti Spaltro (åren 2016-2019). Det var en fin tid, tack ska du ha Titti. Full av läsning och författarskap. Det var som en kokong som min ateism och mina psykmediciner försatte mig i, och som blev mig för trång när jag slutade med dem och i samma veva fick min kristna tro tillbaka. Puppan sprack och en fjäril flög ut, med buller och bång och mycket spektakel, som sedan kallades, med det vanliga pejorativa, förnedrande och stigmatiserande karikatyrbegreppet, "psykos", och ledde till psykiatrisk tvångsvård. Jag skulle önska jag hade fått ha mina livskriser och metamorfoser i fred, utan psykiatrins plågsamma och svartsjuka inblandning, som inte tål något som den inte förstår, som slår ner på allt som finns utanför dess synkrets, bestämd av reduktionistiska skygglappar. 
 
Men jag har aldrig tänkt på en kvinna när jag hört "Nocturne", utan jag tänker på Gud och Naturen och dess Ande (som skyddade mig och gömde mig där hos Titti under de där tre åren). Det är typiskt för mig, som inte har kallelsen att ingå ett förbund med en kvinna, aldrig har känt så, aldrig har varit kär på det sättet (1), utan som istället har en munkkallelse och är gift med en tall i Kråkkärrsskogen i Åbo, dvs. har ett förbund med Gud/Naturen, som tagit äktenskapets (med en kvinna) plats. Hela mitt romantiska känsloliv är helt involverad i detta förbund, och om jag blir kär i någon tjej, är det mest på förtjusningens nivå och går inte särskilt djupt, inte så att jag vill gifta mig med denne. Är det inte underligt? Gud vakar således över att jag förblir i mitt förbund med tallen. För vad var en av huvudreglerna i Den Heliga Naturens Orden, min munkorden? Jo, att vi inte skulle gifta oss, att vi skulle, så långt vi kunde, hålla oss utanför "Babylon", "Systemet", Civilisationen. Jag gör det så gott jag kan, men är i fångenskap under psykiatrin, och kan därför inte göra det helt ut. Men så snart jag får lov, ska jag flytta till skogen och bo i skogen. 
 
 
* är det inte magiskt hur sånger och musik kan inkapsla känslominnen? 
 
(1) vilket gör romantiska filmer och romaner ointressanta för mig, jag kan inte koppla mig till det känslomässigt, jag har för lite erfarenhet av sånt, av verklig förälskelse i mina mogna år. 

Kommentarer

Postat av: Titti

Publicerad 2023-01-31 18:40:53

Tack ! kommenterar mer en annan gång...

Postat av: Titti

Publicerad 2023-01-31 18:43:06

jte fin sång.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lars Larsen

Born 1984 in Finland. Norwegian, lives in Stockholm, Sweden. Poet, ecotheologian and ecophilosopher (though not an academic such in both cases, although he studied theology for almost three years at Åbo Academy University), is also called "The monk" ("munken", he is monk in a self-founded monastery order, "Den Heliga Naturens Orden", "The Order of the Holy Nature"), he calls himself "Forest Man Snailson" (Skogsmannen Snigelson) because of certain strong ties to Nature and the animals, founded among other things through many years of homelessness living in tent, cot, cave and several huts in the Flaten Nature Reserve, the Nacka Reserve and "Kaknästornsskogen" outside of Stockholm. He debuted as a poet in 2007 with "Över floden mig" ("Across the river of me"), published by himself, he has also published an ecotheological work, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst" (Animalistic theology. The return of paradise") on Titel förlag 2010. He has published the poem collection "Naturens återkomst" (The return of Nature) on Fri Press förlag 2018 together with Titti Spaltro, his ex-girlfriend. Lars's professions are two, cleaner and painter (buildings). Before he was homeless, but right now he lives in Attendo Herrgårdsvägen, a psychiatric group home for mental patients in Danderyd, Stockholm. His adress is: Herrgårdsvägen 25, 18239 Danderyd, Sverige. One can reach him in the comments section on this blog. His texts on this blog are without copyright, belonging to "Public Domain". He is the author of the texts, if no one is mentioned.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela