Forest Man

Lars Larsen's blog

Predikan om Herrens återkomst 1912 av Albert Lunde. Del 2

Publicerad 2023-01-16 14:06:00 i Albert Lunde, Amorism, Comfort, Doomsday, Judgement Day, Revivals, The second coming (the return of Jesus),

( det följande är en översättning av mig från gammalnorska av ett kapitel från boken "Fra Calmeyergadens Prædikestol. Taler af Albert Lunde* " (en norsk väckelsepredikant som levde 1877-1939)första bandet., 1912–13, s.91-101: Kapitlet "Herrens Gjenkomst")
 
* Albert Lunde hade stort inflytande på Finlands religiösa liv, bl.a. den pietistiske väckelseledaren Urho Muroma och president Lauri Relander blev omvända till Gud genom Lunde. 
 
(del 1 kan läsas här)
 
 
De hade frågat honom, när han (Jesus) ville upprätta Riket för Israel, och han hade förklarat för dem om det härlighetens rike, som skulle komma, och de visste, att allt, som han hade lovat dem, ville ske, när han kom tillbaka. 
 
Därför väntade de på, att han skulle uppenbaras och fröjdade sig vid tanken därpå. Det var deras glädje. Låt oss se, vad Jakob skriver. Vi läser i Jak. 5:8: "Var också ni tålmodiga, styrk era hjärtan! Ty Herrens återkomst är nära."
 
Jakob förmanar de troende att bli starka, och med tanken på att Dagen är nära, säger han, att de inte skall vara nedstämda och försagda, men styrka sina hjärtan. 
 
Måtte också vi som troende pröva oss själva, om vi är i den ställningen, att vi blir starka vid tanken på Jesu återkomst, eller om det verkar det motsatta hos oss. Jesu återkomst var deras hopp. 
 
Vi läser i 1. Joh. 3:3: "Och var den, som har detta hopp till honom, renar sig själv, likasom han är ren." Hos alla, där detta hopp är levande, vill det ha den verkningen, att de bevaras från all köttets och andens besmittelse och lever färdiga att möta honom. Måtte vi därför beflita oss om att bevaras rena, för att vårt hopp inte skall komma på skam. 
 
Paulus skriver i 1. Tess. 4:18: "Så trösta då varann med dessa Ord!" Vad skulle de trösta varann med? - Att Herren skulle komma ner från himlen med en överängels röst, och de döda i Kristus skall uppstå först, medan de, som lämnas kvar, skall ryckas jämte dem upp i skyarna till att möta Herren i luften; och således skall de alltid vara hos Herren. 

Detta var deras tröst. Är det vår tröst - att denna Jesus snart skall uppenbaras? Om vi är i den rätta ställningen, vill det styrka och glädja oss, ja det vill vara vårt hopp och vår tröst under vandringen här. 
 
"Han skall ses till frälsning för dem, som väntar på honom."
 
Låt oss betrakta några ställen i Skriften, där just dessa ord - de väntar honom - förekommer. 
 
Vi läser i 1. Kor. 1:7: " - så att det inte fattas er någon nådegåva, medan ni förväntar vår Herres Jesu Kristi uppenbarelse."
 
1. Tess. 1:10: "- och förväntar hans Son från himlarna, vem han uppreste från de döda, Jesus, som befriar oss från den kommande vreden."
 
Fil. 3:20: "Ty vårt medborgarskap är i himlarna, varifrån vi ock förväntar som frälsare den Herre Jesus Kristus."
 
Petrus använder ännu starkare uttryck. I 2.Pet. 3:12-14 står det: "- väntande och längtande efter Guds Dags tillkommelse, genom vilken himlarna skall upplösas av eld, och elementen smälta av hetta. Men vi förväntar enligt hans löfte nya himlar och en ny jord, där rättfärdighet bor. Därför ni älskade, eftersom ni förväntar detta, så skall ni med flit sörja för att befinnas obesmittade och ostraffliga inför honom i fred."
 
Vänner! Väntar vi med längtan på den dag, Herren skall uppenbaras?
 
Vi känner alla något till, vad det är att vänta på en, som vi har kär - med vilken glädje vi ser fram emot dennes ankomst. 
 
Förväntar vi den Herre Jesus på samma sätt? När vi läser detta vers: "Han skall ses till frälsning för dem, som väntar honom", kunde vi fråga: "Vilka följder ville det ha för de troende att förvänta Jesus?"
 
Vi vill kort betrakta tre eller fyra ting. 
 
Om vi förväntar Jesus på samma sätt som de första kristna, kommer vi att älska varandra såsom de. Det som särskilt utmärker den första församlingen, var den inbördes kärlek, som härskade bland dem. De icke-troende stod undrande och sade: "Se, hur de älskar varandra!"
 
Hur yttrade denna kärlek sig?
 
I våra dagar kallar många det kärlek, att man inte säger varandra sanningen och sina meningar. Och om man ser något ont eller något fel hos varandra, skall man bara tiga still och inte peka på det. Det är inte kärlek, utan snarare det motsatta. De första kristna älskade varandra på ett sådant sätt, att de hade frimodighet till att peka på synden hos varann och få bort det onda från sin mitt.  - Om en man hade haft sådan otur att smutsa ner sin frack, ville det då inte vara att visa honom kärlek, när vi försökte att hjälpa honom att få smutsen bort, istället för att säga: "Låt oss tiga still och inte berätta för honom om det, låt honom bara vara."
 
Den kärlek, som de kristna i våra dagar behöver, är inte en kärlek, som bara tål och ursäktar det onda, men den kärlek som säger: "Här är ett fel, låt mig försöka att hjälpa dig lite på denna punkt och få den bort."
 
Det var säkert på det sättet de första kristna älskade varandra och inte med den sötaktiga, intetsägande kärlek, som vår tid är så full av. Men å andra sidan finns det inget, som mera bringar de troende samman och verkar, att de fördrar och tål varandra än medvetandet om, att Jesus snart skall komma åter. Vi finner flera ställen i Skriften, om att Jesus snart skall komma igen. Vi finner flera ställen i Skriften, som klart uppenbarar, att träta och partistrid just kommer av, att att man inte väntar Jesus. 
 
* * * 
 
Så långt min översättning. Fortsättning på översättningen följer. Om ni klarar gammalnorska, här är fortsättningen på denna predikan på gammalnorska:
 
 
Lad os kun betragte Luk. 12, 45. Der taler Jesus
om en Tjener, som begynder at slå sine Medtjenere,
og læg Merke til, hvad denne siger: "Min Herre tøver
med at komme". — Netop fordi han troede, at hans
Herre tøvede med at komme, begyndte han at slå de
andre.
Slår vi hverandre? — —
 
Ingen må tro, at Partiskhed og Partistrid er en
Følge af Åndelighed.
Læs Kor.1,12—13.Paulus irettesætter der
Korinterne, fordi der var Partier iblandt dem. Disse
Partier var ikke opstået på Grund af deres Åndelighed,
men på Grund af deres kjødelige Sind.
[98] Måtte Herren hjælpe os, så vi med Ånd og
Sind kunde komme i den Stilling, at vi ventede på
Herren. Det vilde frigjøre os fra mange Ting, så vi
som Kristne kom hverandre nær og samledes om det
ene — at være rede og bringe vore Medmennesker til
at vente på Jesu Komme.
At forvente Jesus vil gjøre osfrimodige over for
Verden.
Vi læser i 2 Kor. 3, 12: "Efterdi vi da har sådant
Håb, bruger vi stor Frimodighed."
Er det da underligt, at Apostlerne og de første
Kristne havde en så stor Frimodighed, når de havde
dette Håb: Han kommer snart igjen.
Betragt den forhen så feige og frygtsomme Peter
når han på Pinsedagen står frem og taler for den store
Folkeskare. Hvorfor var han da så frimodig — han
som kort Tid i forveien blev ræd, da en Kvinde talte
til ham?
Jo han ventede, at Kongen snart skulde åbenbares.
Denne Tanke gjorde ham sterk og frimodig og
bortjagede al Frygtsomhed, så han stod der urokkelig
som en Klippe.
Følg Paulus og Silas gjennem Apostlernes Gjer-
ninger. Hemmeligheden ved deres store Frimodighed
lå den, at de havde dette Håb — han skal snart
åbenbares. —
I den første Tid, efter at jeg var bleven en Kristen,
var jeg så bedrøvet og forsagt; thi jeg troede ikke, at
jeg kunde blive bevaret. Andre gik hjem fra Møderne
glade og lykkelige; men jeg gik hjem tung om Hjertet
og bedrøvet. Jeg vidste, at min Synd var mig forladt,
og at jeg var et Guds [99] Barn; men troede, at det var
umuligt for mig at blive bevaret.
Så ledet Herren det således, at jeg kom på nogle
Møder i Moodys Forsamling i Chicago. Der talte en
om Kristi Gjenkomst.Jeg glemmer ikke, hvilken
Forandring der foregik med mig. Det blev så levende
for mig, at Jesus snart skulde komme igjen, og Tanken
derpå gjorde mig så lykkelig og frimodig. Jeg kjendte
mig så sterk og opløftet. Frygten var borte; thi nu
vidste jeg, det gik an at blive bevaret — Dagen var
nær.
Unge Ven! Tror du ikke, det vilde være en stor
Hjælp for dig i dit daglige Liv og dit Arbeide, om det
blev rigtig klart for dig, at Jesus skal komme igjen —
at Dagen er nær? — Jeg ved, at det vilde styrke dig,
og give dig en større Frimodighed til hans Navns Ære.
— — —
 
Der er intet, som således kan løse os fra Verden,
men også sætte os det rette Forhold til den
nuværende Verden, som Bevidstheden om at Jesus
snart kommer igjen. Dersom dette blev levende for os,
vilde vi ikke gro så fast i disse jordiske Ting.
Man behøver ikke at være nogen Sværmer, fordi
man gjør sit daglige Arbeide med det for Øie: "Min
Herre skal snart åbenbares, må jeg findes at være tro
på den Plads, han har sat mig."
Jeg tror ikke, at det vil gjøre den sløv, som sidder
på sit Kontor med Bøgerne. Nei, tvertimod — han vil
snarere hver Aften tænke: "Jeg må have alt i Orden,
og Regnskabet klart, om Jesus skulde komme før
Morgendagen rinder."
Jeg kjender en Moder. Om Aftenen, når Børnene
var lagt i Seng, lagde hun deres Klæder tilrette og
[100] ordnede alt, idet han sagde: "Om Herren henter
os inat, vil jeg, at alt i mit Hus skal findes i Orden."
Måtte vi alle gjøre vort Arbeide, som var det vor
sidste Dag. Dette er den rette Måde at vente Herren på
— at være færdig og gjøre al sin Gjerning som for
Herrens Åsyn. — — —
Den, som venter Herren som de første Kristne, vil
også søge at bringe Syndere til Jesus.
De lagde aldrig Armene overkors og satte sig ned
for at vente på ham. Nei de arbeidede og gik ud hver
Dag for at føre endnu en Sjæl tilbage, som var gået
bort og for at se, om der var flere som vilde frelses og
blive rede til at være med, når Jesus kom.
Hvem er det, som Gud nedigjennem Tiderne har
brugt til at vinde Sjæle for Herren — også i det 19de
og 20de Århundrede?
Det er dem, som har været besjælet af denne Ånd
— Jesus kommer snart! — —
Jeg hørte engang den bekjendte Dr.Campbell
Morgan sige i en Tale, han holdt for Prædikanter;
"Ingen er skikket til Evangelist eller Prædikant, uden
at han tror på Jesu Gjenkomst på en sådan Måde, at
han tænker: "Han kan komme, førend jeg slutter min
Prædiken."
Dette udtalte han med fuld Overbevisning til en
Forsamling hvor der sad 500 Missionærer og
Prædikanter.
Jeg blev forfærdet over hans Ord; men eftersom
Årene er gået, har jeg givet ham megen Ret i, hvad
han sagde.
Venner! Vi er mange Troende her i Aften.
Kunde blot Herren få gjort disse Ord levende
[101] for os: "Han skal sees til Saliggjørelse for dem,
som forventer ham."
Det vilde gjøre os skikket til at søge Syndere.
Det vilde gjøre os skikket til at tale med dem.
Det vilde styrke os en Dag, når vi var trætte, at
tænke på: "Når Overhyrden åbenbares, skal vi få
Ærens uforvisnelige Krans."
Lad os derfor prøve os, om vi er i den rette Stilling
for Herren.
JesusformanedeDisciplenetilatværeiden
Stilling, at de ikke bare t r o e d e ,men ogsåventede
på at han skulde komme igjen.
Når han var alene med Discipelflokken, talte han
ofte om de dybeste, hemmelige Ting.
Ved en sådan Anledning siger han til dem: "Vær I
ligesom de Mennesker, der venter sin Herre, når han
vil bryde op fra Brylluppet, forat de, når han kommer
og banker på, straks kan lukke op for ham. Salige ere
de Tjenere, som Herren finder vågne, når han
kommer." Luk. 12, 36.
En anden Gang siger han i Lignelsen om de 10
Jomfruer, atde som var rede,gik med ham ind til
Brylluppet — og Døren blev tillukket.
Det var Jesu Ord og Jesu Lære til Disciplene, og
Gang efter Gang formaner han dem til at være beredte
og indtage en ventende Stilling.
Måtte Herren hjælpe os at være rede og vente på
ham; thi han skal sees af dem, som forventer ham til
Saliggjørelse.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lars Larsen

Born 1984 in Finland. Norwegian, lives in Stockholm, Sweden. Poet, ecotheologian and ecophilosopher (though not an academic such in both cases, although he studied theology for almost three years at Åbo Academy University), is also called "The monk" ("munken", he is monk in a self-founded monastery order, "Den Heliga Naturens Orden", "The Order of the Holy Nature"), he calls himself "Forest Man Snailson" (Skogsmannen Snigelson) because of certain strong ties to Nature and the animals, founded among other things through many years of homelessness living in tent, cot, cave and several huts in the Flaten Nature Reserve, the Nacka Reserve and "Kaknästornsskogen" outside of Stockholm. He debuted as a poet in 2007 with "Över floden mig" ("Across the river of me"), published by himself, he has also published an ecotheological work, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst" (Animalistic theology. The return of paradise") on Titel förlag 2010. He has published the poem collection "Naturens återkomst" (The return of Nature) on Fri Press förlag 2018 together with Titti Spaltro, his ex-girlfriend. Lars's professions are two, cleaner and painter (buildings). Before he was homeless, but right now he lives in Attendo Herrgårdsvägen, a psychiatric group home for mental patients in Danderyd, Stockholm. His adress is: Herrgårdsvägen 25, 18239 Danderyd, Sverige. One can reach him in the comments section on this blog. His texts on this blog are without copyright, belonging to "Public Domain". He is the author of the texts, if no one is mentioned.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela