(Kap 6 del 2 i serien finns
här)
Sedan begav sig profeten Emil Gustafson in i samtalet:
"Det finns ekologiska lagar i anden som man inte överträder ostraffat, och då är det ingen yttre makt som straffar, utan en själv som straffar sig själv genom att överträda livets lagar, genom att ta på livets eldheta spis, ofta till slut mot bättre vetande. Att naturens lagar gäller i andens värld, på ett mystiskt, symboliskt sätt, har blivit påvisat av helgelsepredikanten Henry Drummond i hans förnäma "
Naturens lagar i andens värld" som kom ut på engelska 1883. Den läste jag som ung. Vad Hjalmar sade om ömjukhetens lagar stämmer in på hans tankar."
Medan Gustafson talade, lade jag märke till att han hade en skinande vit linnedräkt på sig, han hade alltså kläder. Det hade också alla de sju övriga som tillkommit utifrån. Alla hade de skinande vita kläder. Jag frågade Hjalmar Ekström om vilka nivåer av "helvetet" (det är i "helvetet", eller syndafallets värld, man har kläder) de hade kommit från, och fick till svar att Wetterlund kom från den gammaltestamentliga Kung Davids tid, Emil Gustafson från Noahs tid, Antoon Geels från sekelskiftet 1900 e.Kr. osv osv.
"Vilken nivå är
Jakob Böhme på då?, frågade jag Hjalmar Ekström, då jag visste att han var Ekströms käraste mystiker.
"Är han så lågt nere i "helvetet?" ", frågade jag.
"Ja, tyvärr", svarade Hjalmar Ekström. "Det är för att han var för mycket filosof, och grubblade och spekulerade för mycket. Han litade inte tillräckligt på Ordets tillräcklighet. Vi ska inte hålla på med filosofi. Det gör inte Bibeln, förutom litegrann i Jobs bok och rätt mycket i Predikaren. Men Salomo är också i "helvetet". Vi skall vara enfaldiga och lita på Skriften. Det räcker. Filosofer är sällan i himlen. Böhme blev efterhand filosofernas husgud, han födde fram filosofer, inte helgon."
Jag fortsatte: "Kanske är han i "helvetet" också för att han verkar ha haft låga tankar om djuren och den vilda naturen, att han talade om det "djuriska" som om det vore något antikristligt, alltså ett ord som han tyckte passade att beteckna det antikristliga med. Den låga klang som ordet "djurisk" har även i vår tid kommer mycket från Böhme och Swedenborg och deras tids filosofer, såsom Francis Bacon eller René Descartes, som ansåg naturen vara något som skulle tämjas, disciplineras och brukas enbart för människans s.k. "nytta". Eller hör på detta utdrag ur Böhmes "
The supersensual life": "
Disciple: Nevertheless as God hath created Man in and for the Natural Life, to rule over all Creatures on Earth, and to be a Lord over all Things in this World, it seems not to be at all unreasonable, that Man should therefore possess this World, and the Things therein for his own."
"Till en del stämmer det, svarade Ekström, men Böhme talar också i samma skrift om att bli lik alla ting. Såhär säger han: "And so thou rulest over all Creatures, being re-united with thine Original, in that very Ground or Source, out of which they were and are created; and henceforth nothing on Earth can hurt thee. For thou art like all things: and nothing is unlike thee."
Och i en annan skrift säger Böhme: "In this light, my spirit saw through all things and into all creatures and I recognized God in grass and plants." "
"Ja", svarade jag, "kanske man måste tolka Böhmes term "djurisk" inte som om det vore djuren han menar, utan som något som har klang utav "
Odjuret", Antikrist, då Antikrist i Uppenbarelseboken i många översättningar kallas "Vilddjuret" eller bara "Djuret" (se
Upp. 13: 1 i flera översättningar. 1917 års översättning lyder så:
"Då såg jag ett vilddjur stiga upp ur havet; det hade tio horn och sju huvuden, och på sina horn hade det tio kronor och på sina huvuden hädiska namn".) Lyckligtvis översätter Bibel 2000 det till "Odjuret", det är den korrekta översättningen (se översättningen av versen
här)."
Wetterlund gav sig sedan in i samtalet, och sade följande:
"Jag tror du har rätt, Leif, ty så gjorde också jag i verket "
Andens lag". Jag talade om "paddor" och "paddanden" utan att vilja eller mena att svärta ner de riktiga paddorna, som är alldeles ljuvliga, rena änglar, utan jag använde ordet såsom Uppenbarelseboken använder det, som en mystisk symbol som betecknar Antikrists ande. Läs
Upp.16:13: "
Och ur drakens gap och ur vilddjurets gap och ur den falske profetens mun såg jag tre orena andar utgå, lika paddor."
"Men det ligger ändå något smutsigt och syndigt i att tala om Antikrist på det sättet, det svärtar ner djuren och djurens rykte att bli förknippade med Antikrist, låt vara enbart som symboler för Antikrist", inflikade en av blommorna i ringens mitt.
"Ja, det har du nog rätt i, Rosalill (ty så hette blomman, som var en
vildros)", sa Wetterlund, "det tillhör Skriftens
förnedringsdräkt. Skriften är inte fullkomlig, ty den har författats av ofullkomliga människor, vissa, som Paulus av Tarsus, alldeles i början av sin kristna bana. Bibelns dräkt är i ett förnedringstillstånd, dräkten är smutsig och blodig, men se, bakom dräkten döljer sig himlens härlighet. Så skulle min lärare
Waldemar Rudin ha sagt (se
denna skrift 1893, förf. anm.). Rudin, som lever på kyrkofädernas tid i "helvetet", på 300-talet e. Kr., på samma nivå som Rydberg. Han är också professor i teologi vid Stockholms högskola, specialiserad på Gamla Testamentet."