Forest Man

Som jag skrev i detta blogginlägg nyss, har den bästa poesin och den bästa humorn varit på dialekt, ty enbart i dialekten ryms språkets alla finaste nyanser, samt det lokala, det unika, det utsökt originella, särskilt när det gäller humorn. Något av det mest humoristiskt poetiska jag hört i mitt liv, hörde jag av den ganska okände poeten och teologen från Åbo Akademi i Finland, ett original, Torbjörn Anderssén-Löf, bror till Teol.Dr. Mia Anderssén-Löf, som gick på min klass på Teologiska Fakulteten vid Åbo Akademi. Torbjörn sade det på en viss lokal österbottnisk dialekt (österbottniska dialekter har jag en viss bekantskap med p.g.a. att så många på Åbo Akademi kom från Österbotten). En dialekt som jag tycker är mycket lustig, och som jag lyckats delvis efterapa i en "psykos". Torbjörns, "Tobbens" yttrande var så lustigt att jag vred mig av skratt, och det ekade länge i mitt väsen, lite som den finske ängeln "Hyppeti-Heikki" och hans lustigheter gjorde. Tyvärr skrev jag inte ner det. Det var på Facebook, i en kommentar, innan jag blev utkastad därifrån. Det finns knappast sparat någonstans. Jag minns humorn vagt, men kan inte återge det. Det kunde bara yttras på just denna österbottniska dialekt, och var omöjligt att översätta till rikssvenska. 

 

Det bästa skrivs inte ner. De bästa ger inte ut någonting, som Jesus och barnen. Och hundarna. 

 

Dialekter är för mig ett gudsbevis. Satan vill dräpa alla lustiga dialekter (är inte dialekter alltid lustiga?) med elitens kalla, hårda språkdiktatur, deras sterila, kalla, "vetenskapliga" språk vill Satan att ska ta över allt, det har han velat så länge staten existerat. I Sverige, att rikssvenskan ska ta helt över. Fascismens väsen (vårt samhälle är fascistiskt) är att strömlinjeforma allt, standardisera allt, utplåna det personliga, unika, originella, lokala, familjära, oöversättbara. I Stockholm hör man sällan dialekter talas, t.o.m. skånskan är sällsynt. 

 

När jag är närmast Gud, dvs. när jag är i djupaste s.k. "psykos", då pratar jag dialekt. Och dessutom min helt egen dialekt, som bara jag pratar. Så unikt blir språket till slut, när man närmar sig Gud, att man inte bara pratar lokala dialekter, utan just ens egen version av denna lokala dialekt, som är helt originell och skiljer sig helt ut. 

 

Så är det med Gud. Kanske det är därför vi inte har några texter eller brev av Jesus. Han var för lokal, originell, unik, och han massproducerade inte sig, utan han gjorde helt unika grejer som staten lätt kunde konfiskera och förstöra i förföljelser. 

 

Så är det med alla sanna väckelser. Väckelser är som unika blommor i skogen, som organisationer plockar, och som vissnar i deras vaser. 

 

Det är livets tragik. Men allt sparas i himlen, det är vår tröst, och vi ska återfå allt en dag.