Forest Man

På tal om texter om Gud som höna, som jag nyligen diktade om, har vi också en av mystikern och sångdiktaren Linnea Hofgren (1868-1921), medlem i den legendariske Flodbergskretsen, en vänkrets av mystikt intresserade i Stockholm kring sekelskiftet 1900:

 

 

 

O kärlek, du, som själv mig är

förmer än någon moder kär,

låt mig hos dig få vara

en liten kyckling bara,

som, då du kallar mig vid namn,

får ila i din modersfamn.

 

Den varma fjäderdräkt du bär,

förnyad livskraft mig beskär.

Där stillas all min smärta

vid trofast modershjärta.

Du med dig själv omsluter mig,

och jag får vila ut hos dig.

 

Uti din närhet trygg jag bor,

mitt liv av dig i allt beror.

Ja värdes själv mig lära,

utav din spis mig nära.

En enda smula utav dig

är nog och övernog för mig.

 

I livet ut du kallar mig,

och jag får följa efter dig,

ty du är angelägen

att visa rätta vägen.

Men, om jag bort ifrån dig går,

din maning strax jag höra får.

 

Tätt efter dig du själv mig drag!

Ty se, jag är så arm och svag,

kan mig ej riktigt sköta

i händelser som möta.

Men, när ej längre jag kan gå,

av dig jag bäras kan ändå.

 

O, hulda modersvinge, tag

mig i din kärleks skugga;

jag kan mig ej själv bevara

i känd och okänd fara.

Så låt mig då bland dina små

ett rum inunder vingen få.

 

(Linnea Hofgren)

 

(plockad ur Abir Francis'  bok "Linnéa Hofgren och Flodbergskretsen : en bok om kristen mystik och mytomspunna mystiker" 2019, s. 167)