Forest Man

Jag brukar berätta ingående om djupa andliga upplevelser och uppenbarelser som jag har haft, här på bloggen. Nyligen fyllde jag igen ett hål i denna tradition, i förra blogginlägget. Men om min kanske starkaste andliga upplevelse, den jag hade under 40 dagar i skogen, har jag jag endast antytt något smått. Det hände så mycket under dessa 40 dagar. Ni har kanske undrat vad detta var. 

 

Varför har jag inte skrivit utförligt om det?

 

Jo, orsaken är enkel. Jag skrev en tjock minibok om den tiden, strax efter att jag återvänt till civilisationen, som jag skulle skriva rent på bloggen här, och sedan skicka den till mina föräldrar, den var skriven på norska som ett brev till mina föräldrar, men av någon anledning kom brevet aldrig fram. Vart hamnade brevet? Jag fick aldrig skriva rent det på bloggen, översatt till svenska. Jo, brevet hamnade hos Amoristkyrkans biskop Fredrik Vesterberg, och han tyckte att brevet avslöjade saker som gjorde att han vägrade skicka brevet vidare till mina föräldrar. Det var för känslig information, tyckte han. Nu ligger brevet i biskop Fredriks arkiv. 

 

Ni är kanske nyfikna på det tjocka brevet/miniboken. Det berättar om de dramatiska händelserna med dessa i färskt minne, troligen den bästa redogörelse vi har, bättre än om jag nu skulle skriva om det. Nu har det snart gått tre år sedan händelserna, och jag undrar om inte tiden är mogen för att publicera boken på nätet? Jag vill ställa denna fråga till biskop Fredrik, om inte han skulle vilja låna mig miniboken, så att jag skulle kunna översätta den till svenska och posta den på bloggen och på Internet Archive? 

 

Fredrik, du är mig kär, du har döpt mig in i Amoristkyrkan, och jag litar på ditt omdöme. Om du råkar läsa detta, svara i kommentarfunktionen.