Forest Man

 

 

Därefter följer en tabell, där varje mätarens rörelse antecknats. I sina anmärkningar härtill säger mr Varley:

 

"Kl. 7,36 visade Katie armen och handen. (Observera, att ledningstrådarna voro fastgjorda vid mediets handlovar. Därför hade det sin betydelse att aktgiva på händernas och armarnas rörelser.) Galvanometern föll då från 152 till 135. Mediet måste ha rört sig häftigt. Samtidigt visade Katie bägge armarna och rörde sig fritt omkring. Detta såg mycket misstänkt ut. Men kl. 7,39 rörde Katie åter händerna fritt och vidrörde bl.a. nu Crookes huvud. 

 

 

 Galvanometern stod nu hela tiden stadigt på siffran 155. Variationen var allra högst ett streck på skalan. Detta faktum jagade bort det tvivel, som nyss insmugit sig. Kl. 7,41 sträckte Katie ut armen i sin fulla längd och begärde papper och penna. Hon började nu skriva och befann sig mitt framför alla de närvarande. Jag iakttog noggrant galvanometern hela tiden medan hon skrev, men den stod alldeles stilla. Ett utmärkt bevis! - Katie rörde därefter på min begäran händerna, hon öppnade och slöt dem o.s.v., men galvanometern förblev hela tiden orörlig. Hade det varit miss Cooks händer, som rört sig på det sättet, skulle utslaget ha blivit åtminstone tio delstreck. Under tiden hörde vi alla tydligt, hur miss Cook stönade inne i mörkrummet liksom en människa, som har oroliga drömmar."

 

Så långt Varley. Hans experiment anses av många som ett oemotsägligt bevis för att Katie och miss Cook voro två skilda personer. 

 

Det inses lätt, att antingen var Katie och miss Cook en och samma person, eller också var Katie en medhjälperska. En tredje möjlighet var ju, att Katie verkligen var den hon utgav sig vara, d.v.s. Annie Morgan, hovdamen från drottning Annas tid. Men för att den saken skulle vara sannolik, måste de två första möjligheterna visas vara "omöjliga". 

 

Själv var Crookes övertygad om att Katie och Florence voro två olika personer. Och man tycker att han borde känna till den saken. Han umgicks med bägge i två års tid och hade goda tillfällen att övertyga sig. Men att själv hysa en övertygelse och att sedan göra andra delaktiga av samma övertygelse äro skilda saker. Det fick Crookes känna av. 

 

 

Min kommentar: Ett svar på frågan om Katie King var en medhjälperska: Det enda sättet på vilket detta kunde ha gått till, är om det fanns en stor, gigantisk komplott eller konspiration (det hela blir  som en tvättäkta konspirationsteori), där ett gäng männskor för varje seans lyckades smuggla medhjälperskan in i seansrummet utan att Crookes märkte det, och detta under två långa år (hur de varje gång fick veta precis när och var seansen skulle hållas, är en annan femma). För detta skulle de troligen ha behövt en lönndörr, ty troligen låste William Crookes dörren till seansrummet för varje seans, och dessutom skulle de som satt på seansen ha märkt att medhjälperskan kom in genom rummets vanliga dörr, om de hade smugglat in henne genom den. Så, kunde det ha funnits en lönndörr? Kanske hade det gigantiska bedrägeriet gått, om huset varje gång varit Florence Cooks familjs hus. Men nu var det William Crookes hus för det mesta, där seanserna tog plats. Och William Crookes visste nog bäst själv om det fanns lönndörrar i hans hus, och om det hade funnits ett sånt i seansrummet, hade han nog låst den dörren också. 

 

Så, konklusionen är att teori två, den om medhjälperskan, är ytterst, ytterst osannolik, lika osannolik som teorin om att Florence Cook och Katie King vore samma person, och den låter som en fullfjädrad konspirationsteori, och att vi därför står kvar enbart med teori tre, den som är den mest uppenbara tolkningen av vårt dokumentära material: att anden var äkta. 

 

Teori två förklarar heller inte det faktum att Katie King sågs uppenbara sig också enbart delvis materialiserad och även sågs dematerialisera sig, dokumenterad på denna blogg, i bl.a. detta utdrag från en gammal bok från händelsernas tid, av poeten Epes Sargent, också han ett vittne.