Forest Man

Två gånger i mitt liv har jag mött änglar och fått silverklara budskap från dem (i vaket tillstånd*), hösten 2008 (jag har skrivit en dikt om det här) och sommaren 2012 (jag har skrivit en dikt om det här och en artikel om det här). Båda upplevelserna var så överjordiska. Jag upplevde ren, villkorslös kärlek från änglarna båda gångerna. En kärlek som är obeskrivlig, och som betytt oerhört mycket för mig i min kamp mot självmordet och dålig självkänsla, ja som grundlagt mitt människovärde under min tid som psykiskt sjuk (änglarna har aldrig sett mig som sjuk, utan har sett det gudomliga i mig och bekräftat det). 

 

Jag tvivlar inte den dag idag på att det var verkliga, äkta, himmelska änglar jag upplevde. Allt de sade känns sant än idag, och jag tycker än idag om att meditera över vad de sa. Så överjordiskt var det. 

 

Dessa änglars ord har för mitt psyke betytt långt, långt mer än alla psykiatrikers och psykologers och terapeuters ord under hela mitt liv. 

 

Men det bästa av allt är att dessa änglars ord har gjort mig redo att dö. De har förtagit min rädsla för döden. Ty jag vet nu att vänlighet skall möta mig på andra sidan, en vänlig Gud (inte de kristna fundamentalisternas grymme Gud), att jag då skall möta samma villkorslösa kärlek som jag mötte hos änglarna i mina två änglavisioner. Det är lite samma som att det rapporteras att de som haft nära döden-upplevelser ofta mister sin rädsla för döden. Mina änglavisioner har haft denna effekt. 

 

Och inte minst: jag skall då komma in i min andes, mitt innerstas naturliga omgivning, en naturlig omgivning lika naturlig som skogen är för mig idag, där jag inte hela tiden måste tassa kring Antikrists tår, röra mig i omgivningar kontrollerade av Antikrist, som har tusen och åter tusen minor jag kan trampa på, allsköns regler ofta lika absurda som moselagarna, som bara finns i civilisationen och blir meningslösa i skogen. Är något av detta bekant för er:

 

Inte får man pissa här, och inte får man lägga sig och sova där, och inte får man äta sin mat här, och inte får man vara här utan att köpa något, och inte får man ta den frukten med ruttet på utan att betala, och inte får man plocka upp den godisen som fallit ner på butiksgolvet och äta den, och inte får man klappa den hunden, och inte får man krama den vackra tjejen, och inte får man säga "sötnos" till den tjejen, och inte får man äta de där resterna som någon har lämnat efter sig i restaurangen, och inte får man gå över vägen här, och inte får man cykla där, och inte får man prutta i dessa människor sällskap, och inte får man gräva en håla i sluttningen här för att bo i, och inte får man äta den och den kakan utan att betala, och inte får man gräva i soporna här, och inte får man leka med den hunden, och inte får man leka med dom barnen, och inte får man gå in på den föreläsningen på universitetet och höra på, och inte får man gå naken om somrarna där, och inte får man bada här, och inte får man sola sig där, och inte får man gå barfota här, och inte får man gå bara i shorts här, och inte får man knulla på gräsmattan där, och inte får man ta med den boken från biblioteket utan att låna, och inte får man borsta tänderna i den och den restaurangen, och inte får man dittan och dattan, dittan och dattan, osv. osv. i all oändlighet, till synes.

 

Tusen och åter tusen absurda regler, många av vilka bara blir absurda när man är ett med skogen, annars känns dom rimliga. Om vi är som väktare och polis, ständigt ute efter att slå ner på folk, då är dom rimliga. 

 

Tror du Gud är sådan som dessa regler? Tror du Gud är s.k. "civiliserad"? Tror du han är som moselagen t.ex.? Eller är han som Jesus Kristus? Jag tror han är som Jesus. Och Jesus är som skogen, vild och otämjd, som växer vilt, och som därför blir förföljd hela sitt liv, och korsfäst av civilisationen till slut, korsfäst med skogen och allt det naturliga, som han är ett med. De som hugger ner skog hugger också ner Jesus när han dyker upp. Skulle Jesus komma till oss idag skulle han bli satt på mentalsjukhus, så annorlunda är han och hans evangelium. 

 

Änglarna är som skogen och Jesus Kristus. Änglarna är naturväsen. De är vår naturliga omgivning. I änglarnas sällskap är det som att vara i hundarnas sällskap. Total, kravlös kärlek. Att vi inte ständigt riskerar trampa på minor. Änglarna har inte regler. De har kärlek istället. Kärleken är lagens uppfyllelse, och kärleken är universums innersta, skogens innersta. Universums innersta är inte som väktarna och polisen i Stockholm, som ständigt skall hindra att vi följer våra naturliga, paradisiska instinkter (jag menar inte att jag vill göra något ont, jag vill bara vara naturlig), och t.ex. pissar lite här och var, som hundarna gör, och hälsar på alla, som hundarna gör. Att vi inte pissar enligt civiliserade, stela regler, utan enligt det vilda, enligt anden i oss, som alltid växer vilt, som behandlar allting som om det vore skog, som lever som om vi var i skogen just nu, här och nu. Var tror du Jesus pissade när han var i Jerusalem? De hade väl några buskar här och där i stan som de pissade på, lite i skymundan så där. Knappast gick de på toaletten varje gång de skulle pissa, på de utedass som de hade då. Nej, buskarna behövde vatten och gödsel, pisset fick inte ödslas. Men detta gillades kanske inte av de romerska väktarna, som var sterilt "hygieniska". Osv. osv. i det oändliga. 

 

Är Gud som polisen? Som "Väntar tålmodigt på att du ska göra nåt fel" (från rapartisten Jaccos låt "Vår betong")?

 

Om Gud är som polisen, vill jag sluta existera. Då betyder det att civilisationen har rätt, skogen och urfolken fel, och att verkligheten är onaturlig och satanisk till sitt innersta. Men änglarna har visat mig något annat. Gud är som skogen, som djuren, som växterna, som Jesus Kristus, ett med allt som är naturligt. Civilisationen, dvs. "Babylon", är inte naturlig, den har fjärmat sig från paradiset och skogens väsen. De vilda urfolken visar på det naturliga. Men dem vill bara civilisationen civilisera, fängsla och döda, ty de hindrar våra gruvprojekt och vår oljeutvinning. Och väktare och polis rycker alla heliga ogräs med rötterna genast när de visar sig, i vår civilisation, de skulle väl civilisera vildarna i Amazonas, utrota deras kultur också om de fick lov. 

 

Tack och lov att inte Gud är som väktare och polis. Dessa vill få oss att tro det. Att väktare och polis står för rättvisan. Men. Så många gånger har det hänt att "Det gick åt helvete med vakter och polis", som reggae-artisten Kapten Röd sjunger här (orden finns här). Väktare och polis går omkring med helvetet i bakfickan, ett Guantanamo i bakfickan. De vill gärna få oss att tro att Gud går omkring på samma sätt, särskilt genom de polisaktiga kristna fundamentalisterna, som går med det eviga helvetet i bakfickan, redo att skrämma oss med det när de kan, men mitt möte med änglarna har en gång för alla punkterat deras gudsbild, den är sadistisk och tyrannisk. Demiurgen, Gamla Testamentets lagiska, lynniga och svartsjuka gud, är deras gud. Inte Jesus Kristus. Han var inte som en polis, han var tvärtemot bland dem som den tidens polis alltid skulle slå ned på. Och Jesus profeterade att alla skulle nå paradiset till sist, i Joh. 12:32. 

 

Läran om rättfärdiggörelsen av tron allena, som är så viktig för mig, punkterar också polisgudsbilden. Likaså den subjektiva försoningsläran (i motsats till den objektiva). Båda dessa läror är fundamentala bibliska läror. 

 

Men störst betydelse, på det rent känslomässiga planet, har dock mina änglauppenbarelser haft för mig. Med dem nådde evangeliet ner i mina känslor, blev på riktigt. Och allt stämde överens. 

 

 

* en tredje vision finns också, när jag en gång på psyket i Haninge såg min ena skyddsängel, som jag kallar "Hyppeti-Heikki" (en finsk ängel), inte med mina ögon utan med hela min varelse.